mavis

2010-01-10T08:19:00.000-08:00

inspiration till arkivets utformning

2010-01-10T08:15:00.000-08:00

Inspiration till arkivets utformning, lägger in bättre bilder på arkivet imorgon.
M

arkiv feber

2010-01-10T08:03:00.000-08:00

jag skäms lite över hur lite jag skrivit de sista veckorna, kan bara skylla på stress, stress, stress. Så här blev det iallafall.

jag gjorde en slags mind map för att urskilja vad jag ville ha med i arkivet, eller snarare för att se hur de olika delarna hänger ihop, som en slags associationskarta.
Jag gjorde först en som innehöll allt möjligt, musik, människor, platser, men kände att jag var tvungen att begränsa mig till något, därför gjorde jag ytterligaren en karta som visade de delar som enligt mig själv har med min lärarroll att göra, eller sådant som jag vill ta med mig, eller har påverkat min inställning till olika ting.

arkivet blev i utformningen nästan som ett collage, bestående av olika delar, trä och papp. Jag fick inspiration till detta från dessa bilder som jag hittade på nätet för några veckor sedan, hade inte tänkt på dem som del i min gestaltning men så blev de. Den collageaktiga utformningen blir också en slags samling av gammalt och nytt, precis som minnena i arkivet, ett ihopplock!

ny dator

2009-12-17T11:08:00.000-08:00

yes nu kan jag skriva lite igen.
det jag vill säga eller SKRIKA är att idag drabbades jag av en slags ångeststresspanik lite granna, fan fan fan.

men det måste gå.

yey.

jag tänker på lådor

2009-12-05T03:30:00.000-08:00

skulle också vilja ha en roterande låda,
där allt i arkivet blandas och blir jag.

köket

2009-12-05T03:29:00.001-08:00

rotating kitchen from Zeger Reyers on Vimeo.

galleri 54

2009-12-04T00:32:00.000-08:00

just har galleri 54 en form av jubileums utställning. De har funnits i 50år och firar detta genom att öppna upp sitt arkiv för allmänheten. Tydligen så hade alla papper legat huller om buller tidigare och för att ordna detta bjöd man helt enklet in arkivarier från landsarkivet som strukturerade informationen. En intressant sak med detta är att det inom konsten ofta brukar vara konstnärer som kommer till arkivet och gör något med det, nu är det arkivet som kommer till konsten istället, vilket är en intressant vändning. Det hade varit roligt om det hade gjort två utställningar en utifrån landsarkivet och en från galleri 54, med fokus på arkiv alltså. I utställningen visades gamla tidningsurklipp om olika konstnärsbråk, tydligen är gruppen bakom galleri 54 en radikal utbrytare från konstnärsgruppen i Göteborg, vilket inte föll alla så väl i smaken. Hursomhelst man kunde även öppna arkivmapparna och granska galleriets årsredovisningar etc. Efter ett samtal med en av de anställda fick jag dock uppfattningen om att poängen med arkivet inte var själva granskningen, eller vad man väljer att spara, hur historia skrivs, utan snarare själva formen av arkivet och att det belyste detta jubileum. Men jag tänker mig att de ändå är ute efter någon form av transparens.

jag har iallafall bestämt mig för att göra ett riktigt arkiv.
först tänkte jag att det skulle vara ett arkiv som finns på nätet, som lätt skulle kunna växa. Ska kolla upp något som heter Google wave, som kanske skulle kunna fungera som någon form av arkiv. Men vill ändå ha ett fysiskt som på något sätt ger lite mer tyngd åt det hela. Det fysiska skulle kunna vara mer som en symbol över det arkiv som byggs på nätet. Tänker mig även att jag gör ett arkiv, om det finns tid, som är mer mitt eget personliga, som inte är lika strukturerat, som bara jag bygger på, arkivet i min hjärna liksom. hepp

flodhästen från glyptoteket

2009-12-02T10:55:00.001-08:00

så här ser flodhästen ut som fanns med i klassrummet under mina so-lektioner på högstadiet. Den är från egypten, är inte helt säker på årtalet men några tusen före kristus kanske.

istället för musik....

2009-12-02T10:50:00.000-08:00

förvirring.

ja en massa har jag tänkt sedan handledningen. Funderat på min plan och försökt bena ut den lite mer. tror att det blir tydligare nu, men ju tydligare det blir desto mer hittar jag som borde vara med. men jag har även lämna mina ögonbrynsfunderingar och tänker numera på hjärnor.

hepp.

jag tänker på christinas projekt

2009-12-01T00:26:00.000-08:00

Hittade dessa bilder i min dator igår och kom att tänka på dig. Den ena är en gigantisk bilbana, Och den andra är tagen på museum of modern art i new york, tyvärr har jag inte skrivit upp vad någon av konstnärerna heter. well well.

ett sidospår:ögonbryn

2009-11-30T01:27:00.000-08:00

jag har efter helgens och veckans intervjuer börjat fundera lite på utseendets roll, för en lärare. Skall man ha ett respektingivande utseende och vad är det i sådant fall? Bör man ha på sig neutralklädsel, inte sticka ut, så att eleverna kan koncentrera sig på det som är väsentligt? Jag har iallafall efter en av mina intervjuer börjat fundera på ögonbryn. Skulle jag bli intressantare som person om jag hade buskiga ögonbryn? Detta kanske låter fånigt och dumt. Men jag har efter mina intervjuer börjat fundera ännu mer på mig själv(yey!) och hur jag är. En av lärarna utgick väldigt mycket från sig själv, resor han gjort, platser, böcker, människor han mött. Vilket fick mig att tänka, var har jag gjort som är spännande och kan väcka någon annans intresse? Han har även ett väldigt uttrycksfullt ansikte som hämtat ur någon fantasyfilm. Hur ser jag ut när jag berättar något? Om jag hade ett par pliriga ögon med tillhörande buskiga ögonbryn, skulle mina berättelser bli intressantare och mer fängslande då?

Frida K, var ju som bekant också inne på det där med ögonbryn.

jag träffar mina hjältar

2009-11-26T04:06:00.001-08:00

har intervjuat nu, lite igår.
samt skall fortsätta imorn.

Det har gått bra,
och det har blivit tydligare vad det är som jag gillat med dessa lärare.

Lärare 1. använder sig exempelvis av humor som ett sätt att få elevernas uppmärksamhet osv. tycker även att det är viktigt att bry sig om eleverna, att det känner att de är delaktiga i något. m.m .m.m I like!

Lärare 2. Utgår mycket från sig själv och sina intressen, för att kunna skapa engagemang hos sig själv och eleverna.
påpekar att man måste själv vara strukturerad komma i tid om man förväntar sig att eleverna skall göra detsamma m.m .m.m . Ilike

imorgon väntar lärare 3.

återkommer om detta...

jag gör som marianne, tänker på mig själv.

2009-11-26T03:45:00.001-08:00

NÄr jag har tänkt på mina egna referenser och hur jag på något sätt har formats av mina erfarenheter, har Virginia Woolf ofta dykt upp(hur floskligt det nu än kan upplevas) som en av mina förebilder. Speciellt då boken "a room of one's own", men inte bara om det hon skrev utan även hur hon skrev, "stream of conciousness", att texten blev mer som man upplever världen, med alla dess intryck. Inte en mening och sen en punkt, utan många korta satser och kommatecken. (kan ge exempel på detta senare)

Ja, jag tänker ju på mig själv i detta projekt, precis som Marianne Lindberg de Geer, en rolig grej är att även hon nämner Virginia Woolf i en intervju me Linda Fagerström om tillståndet i konsten. Att den inte handlar om objektiv kvalitet, det handlar om "den egna köns- eller klasstillhörigheten, vilken slags utbildning man har, hur gammal man är, vilka erfarenheter man har, om man känner igen motivsfären och ett konstverks innehåll eller inte. Virginia Woolf konstaterade redan 1929 i Ett eget rum att ”fotboll och sport är ’viktiga ting’ medan modeintresse och klädköp är ’bagateller’. Och denna värdesättning överförs oundvikligen från livet till litteraturen. Det här är en viktig bok, anser kritikern, därför att den handlar om krig. Det här är en obetydlig bok, därför att den handlar om känslolivet hos kvinnor i en salong.” Alltså: mäns erfarenheter förväntas vara allmängiltiga, kvinnors erfarenheter betraktas ”bara” som kvinnors erfarenheter."

NOw what can we learn from viginia woolf, virigina woooolf, virgina woolf!

En intressant sak som jag insett under projektet, är att när jag ser tillbaka på mina tidigare lärare, från lågstadiet - eftergymnasial utbildning, så är det flesta lärare jag valt ut män. Hur kommer det sig egentligen? Det finns ju en uppsjö av kvinnliga lärare, rent logiskt så borde det ju därför finnas en uppsjö av "bra" kvinnliga lärare?? Måste kvinnliga lärare bevisa mer än manliga? Är det som i konstvärlden? Eller är det bara en slump att de flesta av mina utvalda lärare är män? EEEEOoooooo känner jag nu.

denna bild hittad jag på min dator, en gammal, men den passar ju liksom in.

könstiga collage

2009-11-23T10:25:00.000-08:00

Jag bygger vidare på mitt arkiv eller, kartläggning av min identitet/yrkesroll. har använt mig av urdrag ur en massa böcker som betytt något under mitt liv,
mrs dalloway, a short history of myth, alice i underlandet, lyckad nerfrysning av herr moro, unruly nations, möten med bilder, pedagogerna, m.m, m.m.

men imorgon skall jag till dalarna för att träffa mina hjälte lärare, och kommer då förhoppningsvis finna material till mitt gestaltningsprojekt.

collagen här är egentligen inte något klart utan mer ett kok-ihop, av tankar och en påfågel.

i am making a map

2009-11-22T12:34:00.000-08:00

hittade denna fina kartbild,
tänker att kartor, mönster och gamla minnen kommer att vara basen i mitt arbete,
i am making a map of the teacher me.

Funderar även på att besöka stadsmuseets arkiv och se om jag kan hitta någon användbart till min gestaltning. som kan användas i kombination med mitt egna arkiv på något sätt.

2009-11-18T01:17:00.001-08:00

Blev lite inspirerad av Lenkes sätt att arbeta!

hur hon anväder sig av gamla grejer och syr ihop någon nytt....

i like Lenke

2009-11-16T23:24:00.000-08:00

"En människa befolkar genom åren en rymd med bilder av länder, kungariken, berg, hav, skepp, öar, fiskar, rum, redskap, stjärnor, hästar, folk. Till slut upptäcker hon att den tålmodigt konstruerade labyrinten av linjer tecknar bilden av hennes ansikte" Jorge Luis Borges

Detta citat är hämtat från en bok om Lenke Rothman, och jag tror att författaren menar att hon hela tiden använde sig att sitt förfluta i sina verk, referenser, minnen, erfarenheter osv. Det tilltalar mig för det är ju det jag skall göra nu, undersöka mina egna erfarenheter för att hitta hur jag är och hur jag vill vara.

amy B

2009-11-16T23:21:00.000-08:00

Det var faktiskt redan förra våren som jag började tänka på detta projekt. Det var när Skuggan och jag var i New York och träffade Amy B, rektor på Pratt som jag fann inspiration till detta.

Hon samlade på lärarberättelser och talade om att lärare borde ha nästan som sin egen mytologi. Med mytologi tror jag inte att hon menade gudar, utan snarare berättelser och hjältar.

min grej

2009-11-16T10:44:00.000-08:00

Det jag ska jobba med hörni är detta:

"Det är svårt att hitta sin läraridentitet Det krävs många möten med andra, att jämföra sig med och samtala med" (ur att Finna Balanser Lars-Åke Kernell)

Alltså jag kommer att jobba med min läraridentitet, vilken typ av lärare jag vill vara, eller inte vill vara. Jag kommer att försöka ta reda på hur jag vill vara genom att intervjua lärare som jag själv har haft. Genom att utgå från dessa personer kommer jag även att synliggöra vilka traditioner och föreställningar jag bär på, men även ge läraryrket en personlig röst och stolthet. Eftersom dessa personer är i olika åldrar har de säkerligen mött och influerats av olika ideologier, vilket jag tror kan vara intressanta berättelser, allt är inte bäst nu och allt var ju inte heller bättre förr.

Anledningen till att jag vill göra detta är för att jag under utbildningens gång ibland har upplevt att avståndet mellan teorierna om lärande som tillhandahålls på universitetet och det rådande tillståndet i skolorna varit stort. Vid många tillfällen har jag därför tänkt att det hade varit bra om lärarstudenter haft möjlighet att träffa några yrkesverksamma lärare som faktiskt använder sig av de teorier och metoder som förespråkas på universitetet på ett fungerande och utvecklande sätt. Eller läsa texter där lärare beskrev sin egen lärarvision eller berättade om någon händelse som varit viktig för deras arbete. Med andra ord, förebilder som skulle kunna verka som inspiratörer för studenterna.

Om man blev medveten om vilka traditioner och teorier som döljer sig i den egna historien och verkligen plockar ut de delar som talat till en och varit bra, så skulle man kanske hitta förebilder och tillvägagångs sätt för en fruktbar undervisning och därigenom också undvika att falla in i något oreflekterat beteende.
Vidare så skulle jag vilja ha förebilder för att om möjligt motverka den bild av skolan och lärare som media målar upp. Relativt ofta skrivs det i tidningarna om hur dålig dagens skola är, hur dålig lärarutbildningen är, lärare har ingen kompetens osv.

För den sakens skull hade det varit bra att bygga upp nästan som ett arkiv med hjältelärare, som man för sig själv kan peka på när någon hävdar att skolan inte håller måttet.

Frisk

2009-11-16T10:35:00.000-08:00

äntligen är jag på banan efter ett långt pass med influensa!! Lite sent, men ändå på väg.

jag gillar när det är upp och ner

2009-05-06T13:34:00.000-07:00

i amerika

2009-05-06T13:06:00.001-07:00

kom på när S och jag var i NY så träffade vi ju en hel del amerikaner, (inte så konstigt). Men de är ju verkligen en del av den här att "man ska ha så mycket på gång" kulturen.

(kallprat på en fest)

M - Hi my name is Marit.

Amerikanarn' - Maaeritte??....well you know I've got a lot of projects goin on right now.
I'm working on a documentary, we'll shoot it in Europe, think it will be pretty
cool. bla bla bla bla blabla. I'm also a designer i have my own label,
you can buy it in a really cool shop in williamsbourgh

M - ok sounds great. I am from Sweden.

Amerikanarn' - Switzerland, ok that's awesome!

ok, där överdrev jag ganska så mycket. Men Amerikaner är bättre på att prata om sig själva och vad vill jag säga om det egentligen, jo att det var ett tydligt exempel på hur viktigt det är att påpeka att man faktiskt inte är en tråkig person utan några ambitioner. Den som lyssnar på en sådan människa, som har sjukt mycket coolt på gång, påverkas ju ganska lätt, jag får iallafall lätt lite prestationsångest när jag träffar sådana människor. Kanske är det lite dit vi är på väg, att man inte prestenterar sig själv, utan det man gör?? Nej det var väl cyniskt!

Jag slår ett slag för ocoolheten!
äsch, det funkar inte, klart jag vill vara cool!
Allt jag skriver blir så stort!
Men jag vill vara cool på mitt sätt.
reclaim the cool.

den duktiga flickan

2009-05-06T12:45:00.000-07:00

det har gått tusen år sedan jag skrev...

MEN

Jag har tänkt en hel del på min ingång, det här med vad man kan åstadkomma med sitt liv, alla krav som finns, allt man borde göra, kunna, och känner att det jag längtar mest efter är balans. Jag vill ju lära mig saker och utvecklas, men jag vill också kunna slappna av och vara nöjd med det jag kan då och då. Inför varje lektion som jag har haft på min praktik så känns det som om jag har förberett mig 'til death, det är visserligen bra, men jag önskar bara att jag kunde vara lite mer cool med saker och lita på att jag faktiskt kan något. För jag är så trött på att vara så där "duktig", att alltid ha en massa saker på gång, veta det mesta, vara snäll, fixa, jobba när ingen annan kan och sen samtidigt hela tiden vara osäker på om det man gör är riktigt bra. Nu tänker ni kanske att jag är ute efter någon form av medlidande eller att jag är en slags galning, men mohaha haha så är inte fallet. Ha, låter jag bitter eller?? Gött

Jag träffade en tjej en gång som hade högsta betyg i alla skolämnen, men kände sig ändå aldrig nöjd och var väldigt självkritisk. Det tog oerhört lång tid för henne att bli klar med olika uppgifter därför att hon hela tiden ville göra sitt absolut bästa. Det är ju naturligtvis bra att man gör sitt bästa, men jag menar att inget behöver gå till överdrift, man ska ju ha roligt också.

Döden på film

2009-04-20T09:49:00.000-07:00

I våras var jag på en föreläsning om döden på film under filmfestivalen. Andreas Jacobsson hette han som doktorerat på ämnet. Han menade att västvärlden ofta framställer sig själva som en odödlig kultur, och att döden som fenomen har förändrats, vi lever längre genom att vi lever i ett välfärdssamhälle, vård, smärtlindring osv.

Han menade att man i västerländsk film ofta ser på döden som en fiende som man måste bekämpa, den är ofta orättvis, unga människor dör. Man försöker köpa sig tid.

I motsats till detta så menade han att man i ex Japansk film hade en mer avslappnad inställning till döden, något cirkulärt som man inte kan styra över, reinkarnation, karma osv. Men där är det ju religionen som gör det hela avslappnat, måste den finnas för att göra döden lätthanterlig? Kanske.

Memento Mori

2009-04-20T09:17:00.000-07:00

Denna mötte jag i helgen när jag var ute på en liten promenad. Texten finns även på stampens kyrkogård i Göteborg. Lite dramatiskt och stort. Känns som något som fått finnas kvar från förr när döden inte var lika "tabubelagd". Jag tror efter några google sökningar att den handlar om att inte vara högmodig och att påminnas om att alla dör, men även att njuta av livet.
Enligt (http://forum.skalman.nu/viewtopic.php?f=38&t=19641&p=301188) så när Caesar återvände till Rom efter ett lyckosamt krigståg och mottog folket jubel hade han en slav brevid sig som viskade Memento Mori "Kom ihåg att du är dödlig", eller någon annan liknande fras i hans öra. För att inte framgången skulle stiga honom åt huvudet, att han inte var någon gud. Kanske är det detta som lever vidare i "tänk på döden" som vi finner vid olika kyrkor. Undrar om någon av dagens fältherrar och kvinnor har någon som viskar dem i öronen?

I ett gammalt nummer av tidskriften alba som handlar om döden i olika kulturer, http://www.alba.nu/index3.html har man omformulerat frasen till "tänk på döden, döden tänker på dig". Vilket jag tycker känns lite skräckfilmsaktigt, som om det är en person som sitter någonstans och räknar ens dagar.

Längtan

2009-04-15T04:46:00.001-07:00

Ett ganska romantiskt ord. Eller kanske har jag en romantisk förförståelse?
Längtan är väl också att inte leva i nuet, att blicka framåt mot det man vill nå.

Några tycker så här om längtan...

I tider, som nu i denna timme river en längtan i mitt bröst. - h. Ibsen
(en personlig favorit, den river inte så mycket i folks bröst nuförtiden)

men aldrig såg jag en större längtan i en blick. oscar wilde ( ja, vilken hetta)

Vad är längtan? En påminnelse om saker man ännu inte har upplevt...

It is impossible to abolish either with a law or an ax the desires of men
(ja den är omöjlig att värja sig mot)

Ja, storslagen passion. Man skulle kanske kunna säga att längtan efter hdk har rivit så i mitt bröst att jag var tvungen att komma tillbaka. Gött!

En väldigt lång reflektion...och en fin bild

2008-12-14T22:01:00.001-08:00

För det första så vill jag säga att jag tycker att redovisningsformen var väldigt bra att någon var "opponent" och att även alla sedan fick kommentera, känns som att alla lär sig så mycket mer när man får vara med och lyssna. Självklart skulle jag så här i efterhand kunnat göra så mycket mer eller annorlunda, men så här i efterhand känner jag mig ändå relativt nöjd med slutresultatet. Något som jag ångrar lite är att jag inte byggde en riktig modell av trä, men jag bedömde att tiden var alldeles för knapp och att det skulle bli för kostsamt. Det var lärorikt att använda sig av sketch up. När jag sitter med det programmet så kan jag förstå varför mycket arkitektur ser ut som den gör idag. Självklart generaliserar jag en hel del nu dels så är det ju vissa arkitektoniska trender men jag kan tänka mig att det även beror på vilka verktyg man har. Har jag en ny och bra penna så påverkar ju det hur jag ritar. Jag tror att det är ett väldigt bra program att jobba med i skolan, för att det är väldigt lätt och det ser genast väldigt proffsigt ut.

Det som har varit mest givande tycker jag är att jag fått en större bild av miljonprogrammet. Jag har tagit del av tankarna bakom och kan förstå att man ville att städerna skulle vara luftiga och symmetriska när den moderna tiden var på väg, inte minst med tanke på bilen. Jag tror även att jag kan tänka längre än att just att dessa byggnader är fula, numera tycker jag att det är något envist och kaxigt över dem, som om de vägrar att anpassa sig och de avslöjar inte heller särskilt mycket om de som bor i husen. Eftersom utsidan är så intetsägande är det svårt att avgöra vilken klass de boende tillhör, eller det skulle kunna vara så i praktiken om det nu inte var så att Göteborg är norra Europas mest segregerade stad. Visserligen så hade detta projekt kanske passat bättre på något annan plats, Masthugget är ju inte direkt ansett att vara särskilt miserabelt. Men jag tycker ändå att man kan förstå själva poängen med fördomarna kring dessa byggnader. På något sätt kan jag tycka att det är något skönt över husen eftersom det inte har någon gullig nostalgi över sig, att det bara är rena och funktionella. Jag tänkte lite på alla inrednings tidningar som bygger på lantlig romantik där reportagen handlar om par som renoverat någon stor gammal skola, visserligen är ju detta också väldigt fint. Men ibland kan jag tycka att det blir lite väl mycket nostalgi att det mer handlar om status och gullighet lite som disney staden. I kontrast till detta så känns miljonprogrammet lite som en fräsch fläkt.

Jag tycker även att det har varit intressant att fundera ut en förändring som dels skulle kunna skapa lite mer liv men även skulle kunna förändra känslan för området. Jag funderar på om man som arkitekt skulle kunna jobba med historien och historier kring områden för att skapa en gemensam identitet, skulle man tillexempel kunna hitta på en historia för att skapa en känsla kring ett område?Kanske är det tiden vi lever så fullproppad med olika val, information, krav att vi mer och mer kommer att uppskatta just berättelser om plasten vi bor på, vår släkt, sakerna vi äger. Det kanske låter banalt men jag tror att människor i grund och botten är ganska lika och alla uppskattar berättelser. Om detta projekt blev verklighet så om femtio år så skulle kanske någons barnbarn hitta det som deras mormor skrev om sig själv år 2008 i ett gammalt arkiv på Fjällgatan.

Vore det inte ganska givande om eleverna i en klass fick utgå från sin egen gata för att försöka hitta mönster och titta lite noggrannare på det som man ser varje dag, eller kanske låta eleverna undersöka varandras gator. Om man pratade om arkitekturhistoria så skulle detta projekt vara bra för det blir ju intressantare att lära sig om historien om man själv är del av den, dvs. den egna gatan. Man skulle även kunna titta på gatorna utifrån olika perspektiv, makt, feministiskt, marxistiskt osv. Varför ser det ut som det gör i vår stad?
Jag tror att det är viktigt att känna en förankring i plasten eller området där man bor. Ett projekt av detta slag skulle kunna skapa den förankringen om man tidigare inte haft någon. Kanske skulle eleverna kunna arbeta just kring bostäder och historia, hur har mina föräldrar bott, mina mor- och farföräldrar? Klassen skulle kunna skapa ett eget arkiv där varje person samlade in sina egna tankar om olika uppgifter för att lära sig mer av och om varandra och få förståelse för varandras olikheter. Kanske skulle detta projekt kunna genomföras i stadsdelar som man vanligtvis inte vistas i. För initiera en diskussion kring hur man ser på olika områden i staden och hur man kan förändra detta.

Nu när detta projekt är slut inser jag att det handlar mer om mig själv än vad jag till en början insett, för det där med historisk förankring, har nog en hel del att göra med det gamla Dalarnaspöket. Detta projekt är ju egentligen same same but different (som konflikt grejen) Mjä att jag aldrig kan låta bli, men jag tror att det beror på att min familj har sådan sjuk koll på alla byggnader i byn och vilka som bott där över en period på flera hundra år. Kanske blir man helt knäpp då och tror att det är något fundamentalt viktigt för alla människor att ha koll på huset man bor i, kanske handlar detta om att jag behöver historisk förankring i Göteborg? Förra veckan var jag hemma hos en vän som hade en bok om konstnären Otilia Adelborg, hon bodde en period i Dalarna (i början av 1900) ganska nära där jag kommer i från. Jag satt och bläddrade och helt plötsligt en bild på Sparfgården i Söder Rälta men en spelman på trappen, det är mormor och morfars hus, ha ha så typiskt och gulligt och ja ni vet romantiskt.

jepp.

skisser

2008-12-02T01:44:00.000-08:00

här är två av de första skisserna, nya är på gång. Jag fokuserar på sketch up coh photoshop, det blir så mycket finare, modellen jag byggde av kartong och folie,,ja den var ett misslyckande...mjjäää. Kommer även att ha några saker som jag tänker mig att jag skulle vilja lägga i. sen så kommer lådorna inte vara öppna det ska vara små skåror i vissa så att man kan sticka i små lappa, ungefär som klagomuren. Sen skall dessa skåror stängas efter något år och nya öppnas. Som en tidkapsel.

yess

the rude museum

2008-11-27T02:30:00.000-08:00

Det är nog lite som så här jag hade tänkt, The rude museum var med på Art Forum i Berlin. Föremål som lagts i en monter på ett museiaktigt sätt, föremål som annars kanske inte skulle ha något värde. För vad är det som visas på museum, vems historia återberättar vi, vad är värt att spara.

varför har inte jag hittat på det här?????

2008-11-22T11:40:00.000-08:00

Tejo Remy tror att han gör möbler till droog design också, eller vad de nu heter, vet att han har gjort en lampa som är som massor med mjölkflaskor som hänger från taket. Ja men fint är det....Sån skulle man ha hemma..undrar hur det blir när man flyttar, måste man plocka isär då??? Merde...

lite badrum

2008-11-19T11:40:00.000-08:00

Mr González, ny favvo!

2008-11-19T11:01:00.000-08:00

Denna hittade jag och många andra på art forum. Har han byggt det eller är det trixat? I do not know. Men det är vacker och hemskt på samma gång, som om några rika flytta in i en favela och försökt snofsa till det med lite glasfasad och funktionalism. I like! Tänkte att jag kanske skulle göra en affisch som gör reklam för min arkiv installation som kanske skulle vara lite inspirerat av detta....enjoy.

pocket seed library

2008-11-19T10:57:00.000-08:00

Pocket seed library är ett slags konstprojekt som går ut på att samla frön, byta frön och träffas för att ha picknick och då planterar man några av fröna men tar även med sig hem. Väldigt poetiskt tycker jag! Ett bibiliotek det är det jag ska bygga!!! Just give me the stories god damn it.

4th plinth

2008-11-19T10:53:00.000-08:00

vad jag har tänkt på.....collective collection

2008-11-19T10:23:00.000-08:00

ok, så här ligger läget nu. Jag började med att jag ville försöka förändra historien på fjällgatan. Nu lutar jag mer åt att jag vill samla ihop den. Jag har tänkt skapa ett slags arkiv som skall vara ihopsatt av många olika sorts arkivboxar och lådor, och samtidigt som det är väldigt ruffigt och gammalt så skall det vara ganska hi-tec innuti. ha ha, visst fattar man vad jag menar? Först så tänkte jag mig att man skulle kunna fylla detta arkiv med saker som man kan ta på, men insåg att det kanske skulle fyllas väldigt snabbt och tänkte att det kanske är lättare om man får berätta saker eller lämna saker med ett usb. Min tanke är att man skall få berätta vad som helst om vad som helst. Jag tänkte börja med att berätta om olika lärare som inspirerat mig, en samling, sedan kan någon annan få lägga till något i den samlingen, eller skapa en ny. Alltså en slags dator som är förklädd till ett arkiv. Funderade också på om arkivet skulle vara varmt och kanske lysa lite om man kommer närmre. så att om det är vinter så kan man värma sig. En annan tanke var att ha många olika arkivskulpturer i flera olika städer, för att sedan byta plats, så att andra kan få lyssna på vad de sagt. Yes yes peace on earht is the next step in the this project. tänker mig att för att få lyssna på någon annans berättelse så måste man själv lämna något. Som en tidskapsel.

Var på en föreläsning för några veckor sedan, där fick jag lära mig lite om the 4th plinth. En tom statysockel vid trafalgar square. Den har blivit en plats för tillfälliga skulpturer och statements,,något föränderligt. En av konstnärerna Antony Gormley skall göra sockeln till en talarstod eller vad man nu kallar det för, där vem som helst får gå upp och säga sitt. Lite så tänke jag med mitt arkiv, förutom att det ska samla på sig allt också.

arkiv

2008-11-18T22:52:00.001-08:00

ja, jag har haft en liten down period när det gäller denna blogg.

Men nu är jag back on track.. Mer kommer senare idag.

...och sagan fortlöper

2008-11-06T03:14:00.001-08:00

jag har tänkt på min fiktiva historia en hel del när jag var i Berlin. Blev ganska inspirerad av Beuys och hans "fiktiva" CV, där han skrev om sitt liv där viktig händelse var som en konstutställning. Jag ska försöka hitta en bild på det, dum som jag var så tog jag ingen bild,,,,men kan biofoga några andra istället.

Men hursomhelst så har jag tänkt så här nu, att eftersom jag ska bli lärare så vill jag göra något om en lärare. En historia om en lärare på fjällgatan, en lärare som gjorde coola och bra saker, precis så som jag vill göra, en förebild. Det blir ju också som en slags undersökning om hur jag vill att min lärarroll skall vara.

när vi var i NY, pratade vår handledare Amy Brook Snider, en hel del om att man som lärarstudent behöver en slags mytologi kring lärarrollen, att man behöver hjältar och förebilder att inspireras av. Därför hade hon satt samman en slags kurslitteratur med massor av olika texter, där många var just av lärare som jobbat på olika sätt och berättade om verkliga saker.
Ja! jag vill ha lite lärarhjältar! Varför finns det inga sådana? För att de inte har tid att vara ute och visa upp sig?? Det är väl Stavros Loucas kanske som är en hjälte,,han har ju varit med i tre krig sägs det och är världbäst på att lära ut matte. Men jag skulle vilja ha mer. Inom andra yrken finns det ju kända utövare, jag skulle vilja ha just detta. Inte några teoretiker utan vanliga människor, kanske är det jag som inte letat, men nu ska jag leta.

yepp.

när jag tänker på fjäll

2008-11-06T03:10:00.000-08:00

Fjäll= ett högt berg, som är högre än trädgränsen, måste ett fjäll vara en viss höjd kanske, men det är snö, glaciär, lavin, porlande bäckar, friskhet, det är så hälsosamt och stärkande.

Fjäll= fiskar har fjäll, ormar har fjäll, drakar har fjäll, ett skydd, något blänkande, något som man kan tappa och byta ut. Man fjällar när man bränt sig av solen.

vilken typ av fjäll är fjällgatan,,,ha ha jag tror det är ormfjäll. det är tuffare

idag-bygger modell

2008-10-28T04:28:00.003-07:00

Jag vet inte var jag ska börja med mina tankar, så idag har jag byggt lite.

inspiration

2008-10-27T08:12:00.000-07:00

När jag tänker på fiktion, tänker jag på teater. Där använder man ju scenografin för att skapa rum och för att skapa en känsla av att man faktiskt befinner sig på 1500-talet. Det finns massor med trix man kan använda sig av för att lura publikens ögon, genom ljus, perpektiv, vinklar och vrår. Jag tänker mig att historien kanske är lite som en teaterscen, någon har huvudrollen och berättelsen är baserad på en sann händelse, men scenografin är kanske lite annorlunda än mot vad det var i verkligheten och likaså karaktärerna. Vad är sant och vad är fiktion? Här kommer några bilder som jag gillar av Joseph Cornell, han var intresserad av scenografi och teater, han byggde små skåp.

Gregory Crewdson, som ställde ut på Hasselblads förra hösten, jobbar med att skapa fiktion. Hans fotografier att regiserade in i minsta detalj. De är väldigt sorliga, men vackra. Jag tänker mig att de handlar om den amerikanska drömmen och ensamhet.

historia arkiv fiktion

2008-10-27T07:53:00.000-07:00

Jag tänker nog gå vidare på mitt historiespår. Det där med att problemet med många miljonprogramethus var att det inte hade någon historia och hur lång tid det tar att skapa historia, och vad är det som räknas. På konshallen just nu visas en utställning som heter History acts på konsthallen, kan verkligen rekommendera ett besök. En konstnär, Peter Watkins, hade iscensatt franska revolutionen, med rekvisita, kläder, plats osv, allt var tidstypiskt förutom att ett tv-team gick omkring och intervjuade människor om det rådande läget. Det uppstår en nästan komisk kontrast, men också ett slags ifrågasättande om vem som skriver historien och vems historia det är. Oftast är det kanske inte de vanliga människorna som får sin röst hörd i historieskrivningen och kan man då säga att den är sann? I våras när vi var i New York såg vi en utställning på Internation center of photography som hette Archieve fever, vilken också tog upp liknande frågor. En konstnär hade intresserat sig för det faktum att det inte finns några svarta kvinnliga filmstjärnor i stil med marlene dietrich, hon ville väcka tankar kring detta och skapade en fiktiv svart filmstjärna, genom en rad bilder som upplevdes som väldigt autentiska.
Jag tycker att det är intressant att man kan ifrågasätta historien genom att skapa historier.

ska försöka skapa en fiktiv historia kring nya masthugget. Kanske en framtidshistoria. vet inte om jag ska använda film, skapa minnesmärken, eller använda fjällgatan som rekvisita i en teaterpjäs. well well,

I love betong

2008-10-27T07:46:00.002-07:00

sen är ju betong ett göttigt material att använda sig av, det är liksom ruffigt och low-tech och det blir rejält något man kan ta på. Kanske ett bra alternativ till mer traditionella material, kanske får man prestationsångest av vitt papper och smala penslar. Kanske är gjutning ett bra sätt att visa att det finns olika alternativ, olika tillvägagångsätt, och något som man kanske skulle kunna börja ett läsår med. Visserligen kan ju gjutning blir hur komplicerat som helst, men det är mest själva materialkänslan som jag vill åt, att det blir något som tar plats, som man inte kan lägga i en teckningsmapp.

sen tänkte jag på musiken. Kanske skulle man kunna samarbeta med musikläraren på skolan, konst och musik, arkitektur, vad finns det, hur kan det låta, är det helt galet, vad ville de osv?
yes

Vad har jag lärt mig nu då?

2008-10-27T07:26:00.000-07:00

Kan man användas sig av det jag har gjort i skolan? Jag har tänkt en del på detta under den gångna veckan och till en början så kändes det hela ganska abstrakt, ska man gjuta små betongklumpar och ja ha, vad då liksom? Men det jag tycker att jag har lärt mig genom detta projekt är nog att allt man ser på innehåller olika lager och strukturer av ideal och identitet. Att man kan analysera byggnader precis som en bild eller en text. Vad säger ditt hus? Hur har det präglat mig? Måste hus se ut på ett visst sätt? Vilka bygger hus? Kan man anpassa husen efter de som ska bo där, mer än vad man gör idag? Är hus könsneutrala, dvs. innehar de en viss typ av norm,? Är det bra, dåligt? Berättar husen någonting, förknippas de med någon historia, positiv eller negativ? Är det viktigt att ett hus har en historia? Kan man påverka den?
Vilket får mig att tänka på mina föräldrar som bor i ett hus som är byggt på 60-talet, (visserligen i timmer och rött, men blyinfattade fönster) men om man jämför med resten av husen i byn så är det ju relativt nybyggt och innehar inte någon direkt historia. Min mor G, upplever att hennes föräldrahem som också ligger i byn som en plats som hon hellre skulle bo på, eftersom där har alla hennes släktingar bott i hundratals år och där är gården präglad av alla de sysslor som man utförde i jordbruket förr. Ja en liten parentes, men jag tycker att det är en bra illustration över att det där med historiskförankring har en viss poäng när det gäller att bosätta sig. Nu blir det ju kanske lite extremt, för det är ju inte alla som bott på samma ställe (som min släkt) och därav kan ha en sådan plats. Jag tänker på alla de människor som måste lämna sina hem pga krig och annat, där blir det ju oerhört viktigt att skapa en ny gemensam historia och samhörighet.

tack och bock

2008-10-15T09:16:00.000-07:00

hallå gött fölk.

Tack för fin utställning! Här kommer några fina bilder som jag precis hittade.

check out. littlepaperplanes

Skuggan! - wellpapp är det nya svarta!

2008-10-13T12:50:00.000-07:00

på era platser

2008-10-13T12:09:00.000-07:00

Nu står grejerna i aulan. Ok hur känns det egentligen? Måste nog redogöra lite mer för´hur jag har tänkt kring själva formerna. Jo alla saker som sticker upp ur betongen, lite ståltråd, en stol, sugrör, papper, byggklossar, de har jag tänkt att ska symbolisera berättelser, eller de berättelser som en plats har, och att många av de hus som byggdes under miljonprogramet faktiskt blev helt historielösa, eftersom de ofta byggde på platser om varit helt obrukade tidigare. hur långt tid det kan ta att skapa en gemensam historia kring en plats. Jag tänker mig att de små sakerna som sticker upp nästan ska vara som groddar, att det kanske inte är förräns nu som dessa områden börjar få en gemensam historia, räknas som en del av det resterande samhället.

Men jag tänker mig också att dessa små utstickande grejer har lite med favelas att göra. Jag tror att man ofta låter balkar och armeringsjärn sticka upp på taken när man byggt något färdigt, så att man kan bygga vidare. Att det är något som pågår, en utveckling, en sång som inte slutar låta, den bara förändras. Det är därför som byggklossarna får vara med. Jag tycker att de symboliserar husens ljud, att de har en bestämd och form, men att man kan utveckla och förändra tillsammans med andra klossar. Jag tycker även att de handlar om historien om dessa områden som hela tiden byggs på. Sen tycker jag att det blir en skön kontrast mellan den allvarliga betongen och de barnsliga klossarna. Som om att klossarna retas med betongen och tvingar den att slappna av och bli lite kul den också!

Jag har även gjutigt några av betongklumparna i olika former som redan har en slags historia, en bortglömd sådan, dels i tändsticksaskar, tampongaskar, matlådor. Det är en annan variant av att sticka ståltrådar och andra saker i betongen som jag skrev om först. Att gjuta i något som redan har en historia tillför något till betongen, det blir inte bara betongfyrkant, det blir blod, eld och mat också. För att illustrera det där med historia och pågående ljud och att allt berättar något även fast det inte har några krusiduller, att det inte bara är ett statiskt plibbande det är passioner också. Inser nu att det kanske blir väldigt laddat med tampongaskar. Nu skulle jag nog hellre ha byggt ett helt hus med bara betongtampongaskar och inriktat mig mer på identitetsskapande i arkitekturen, eller byggt i betongtändsticksask. Det känns som om man är mitt i någonting.

att rita till musik

2008-10-13T11:35:00.000-07:00

Känner att jag har någon slags hat-kärlek till det jag har gjort. Jag gillar själva tanken med att man skulle kunna översätta musik till arkitektur eller konst och viceversa, fast samtidigt så blir det lite konstlat tycker jag iallafall när man tar in det i skolans värld. Vem har egentligen inte varit tvungen att rita till musik i skolan,,klassiska symfonier,,,massa explosioner på papperet. Enligt den friakonstens tradition, eller modernismen, att man bara ska släppan fram sina innersta känslor och så blir det något bra, det blir fin konst? Det betyder ju inte att det är något fel med att rita till musik, det kan ju bara kännas lite abstrakt och ogenomtänkt. Blir inte mitt projekt precis så, en slags känslosam sörja? Jag hoppas inte det, eftersom jag har försökta att sätta det i ett sammanhang och ifrågasätta hela grejen med musik och arkitektur. Sen så ville jag även ge någon form av upprättelse till miljonprogramet genom att ge det musik. Och protestera mot den rådande normen (som jag har läst om under detta projekt) av arkitektur och musik, att denna sammanslagning enbart skulle gälla för viss typ av musik och viss typ av arkitektur. Att det måste finnas ett klimax. Under en handledning som var det någon som påpekade just detta med klimax som en form av ejakulations fixering, som om att denna musik och arkitektur har någon slags manlig macho stereotyp förebild. Att visa sig stark och mäktig.. Ja, kanske är det så, med tanke på arkitektur och komposition länge var ett mansdominerat område är det kanske inte helt konstigt om det finns sådana tendenser. Jag tycker att detta är oerhört intressant och skulle önska att jag kunde undersöka detta ännu lite mera. Läser lite om Katarina Bonneviers som skrivit boken "Behind straight curtains: towards a queer and feminist theory of architecture" Hon säger att "Jag menar att arkitektur skapar oss lika mycket som vi skapar arkitektur. Arkitektur skapar identitet och tillhörighet, konstruktioner som båda är beroende av genus och sexualitet". Det är klart att det är så, jag kan tänka mig att om jag hade fokuserat mer på själva planlösningen på fjällgatan så hade detta projekt sett annorlunda ut och det hade varit intressant att följa det spåret. Men jag har valt att se på husen och dess läten på ett könsneutralt sätt. En statiskt grund, ett cykliskt ljud, som fylls av andra, av de som kommer förbi, det som händer, den som har lust att vara med, något som pågår över tid, som byggs på, som skapar historia, ytterst subjektivt kanske, men det är så jag känner det.

några olika partitur.

2008-10-13T11:11:00.000-07:00

sylvano Bussoti var en avant gardistisk kompositör, som försökte att skriva tid och gestalta ljud och tystnad, hans grafiska partitur ställdes ofta ut, bara för att de var så fina. Men det ser ju väldigt klassiskt ut. Är parituret bara en bild i sig eller skulle det kunna bli ytterligare en annan bild när själva musiken spelas, blir det till ett hus då? Hur skulle det se ut? Jag tycker att det är intressant att han försöker att skriva ner tiden. Det är lite det som jag har fastnat för när jag har tänkt på fjällgatan och dess historia, när får en ny plats tillåtelse att ha en historia, efter hur många år? Därför har jag låtit min musik präglas av tickande och ganska statiska ljud som ska illustrera tid och att hur området nu kanske fått en historia genom de som lever där.

Erik Satie, är en kompositör som jag gillar. Han ritade det här huset, "hotel de la suzonnieres" vilken man tydligen kan likna vid hans musik. När jag lyssnar tycker jag nog att de påminner om varandre, kanske eftersom musiken likt tavlan är ganska gles utan extra krusiduller men ändå väldigt ren och ordnad med väldigt speciell form, ungefär som hans musik.
När jag var sjuk försökte jag göra ett partitur av en del av fjällgatan. Jag ville få fram att de tydliga ramarna och pulsen, som jag tycker att jag ser i fönstren. Men sen att det bara är just ramar och att allt fylls av de som bor där. Att själva grundmusiken ständigt ljuder, men förändras beroende på vem som har solo.

Den här gillar jag bäst. (sara du fick vara med hoppas det är ok?) Läser i en tecknings bok att man " i vissa teckningar kan se och i sinnet höra släktskap mellan arkitektur och musik" (sarah simblet stora boken om teckning) Jag undrar om man kan se fjällgatan när man hör min musik och tvärtom? Jag kanske är för övertydlig eftersom jag både gjort ljud och gestaltat själva ljudet..det blir kanske lite kake på kake,,men nej.

mitt område

2008-10-06T14:07:00.000-07:00

gjorde mer betongklossar idag. Har även gjutit in mina hörlurar, de fungerar. Men de kommer inte att vara huvudpersonerna, det kommer nog att bli betongklossar i olika storlekar, och med olika berättelser. Återkommer med bilder sen.

För övrigt så har Mavis hittat till myspace, så att där kan man lyssna på de första två grejerna,,men nytt är på väg.

www.myspace.com/maritilis tror jag iallafall..

hus och musik

2008-10-06T13:50:00.001-07:00

Fjällgatan låter som en cykel tror jag, ett ganska monotomt hummande som går runt runt, men det är inte helt statiskt för hummandet utgör grunden, ackompanjerar olika solon, eftersom det fjällgatan och alla andra sådan byggnader är fyllda med så många människor, som bor och har bott och alla gör ju huset. Olika verser, ibland en duett, eller kanske en kör??

Har även tänkt på att det där med ambition kanske inte stämmer. Ju mer jag tänker på miljonprogrammet så tänker jag att det var en lösning. Eftersom sverige inte hade stött på detta problem tidigare, alltså hur gör vi med alla som kommer till städerna, hur löser vi bostadproblematiken snabbt. Jo man byggde snabbt och det känndes kanske bra först. Men man funderade kanske inte över hur människor vill bo och vad det är som gör att de trivs.

Läser en bok just nu, (Låt den rätte komma in,,har glömt vad författaren heter) visserligen om vampyrer, men den utspelar sig i Blackeberg i sthlm. Författaren inleder boken med att skriva om förväntan som fanns när man var på väg att flytta in i de nybyggda husen, men att det liksom kändes tomt sen ändå och det förklarar han med att "den här platsen har ingen historia" den är byggd mitt ute i ingenstans utan några berättelser och inget att samlas kring, att bygga kring. Därför måste man ju skapa sig sina egna historier börja om helt. Fjällgatan har ju tur på ett sätt, för där finns ju redan historien som man alltid kan luta sig mot. Undrar hur lång tid ett område måste finnas för att de ska räknas som om att de har sin egen historia, 10 år? vet ej.

ha ha rolig grej!!

2008-10-02T02:18:00.000-07:00

Nu hoppar jag lite tillbaka till det förra dalarelaterade projektet, kunde inte motstå denna lilla artikel som fanns på msn i morse. Tydligen så är det kris bland spelmännen och nu får det vara nog! Ha ha sura spelmän, det känns liksom så tvärtemot, var tog allt tjo och tjim vägen. Men det finns nog en bit som heter gråtlåten, så de tar nog den. Men det är ganska roligt när man tänker på hur mycketmakt spelmännen faktiskt har , de bär ju upp en hel identitet på sina axlar! Yes you go fiddle!

Dalarna, folkdräkter och dans kring midsommarstången medan solen sjunker i Siljan. Kombinera det med dragspelsmusik och fram träder något av en sinnebild av svensk sommar.
Men 1 600 spelmän hotar nu med strejk i midsommar nästa år om planerna på att lägga ner Folkmusikens hus i Rättvik fortskrider.
- Det blir tyst i Gropen i Leksand. De får köra med disko, säger ordföranden i Dalarnas spelmansförbund Lars Jobs till Dala-Demokraten.
Förbundets protestlista på internet har snabbt fyllts på med namn från spelmän runt om i Sverige och även från andra länder, uppger tidningen.
- De tror att vi ska vara glada och spela gratis som vanligt. Ofta gör vi också det. Men nu trampar de oss på tårna, säger Jobs.
Politiker i Siljanskommunerna anser däremot att alla femton Dalakommuner borde ta sitt ekonomiska ansvar för det nerläggningshotade folkmusikcentret.
- Det är inte rimligt att de andra kommunerna inte är med, säger kommunalrådet Bo Pettersson (c) i Leksand.

sur surkorv och religion

2008-10-02T02:07:00.001-07:00

samtidigt kan man ju tycka vad som helst om hela den här tanken. Men jag blir lite obstinat när det verkar som om det bara är de häftiga byggnaderna som får låta. Hallå, tänk på alla korvkiosker och villor och busskurer och friggebodar, är de sämre!! Sen tycker jag nog också att om man skall prata om arkitektur och musik, borde man inte kunna prata om allt och musik?? Peter Nilsson, någon slags rymdforskare, skrev en bok om musik och matematik (tror den heter Ljuden från kosmos) och hur allt är uppbyggt enligt liknande mönster vilka kunde liknas vid mönstren som finns exempelvis i naturtonsskalan osv. Ja hör ni, det låter lite religiös på något vis. ja

music for airports

2008-10-02T01:55:00.000-07:00

http://www.youtube.com/watch?v=-PypklfMnhw

Detta är ett projekt som Brian Eno jobbat med. Kanske inte riktigt så som fjällgatan kommer att låta, men ändå. Har varit väldigt sjuk, så det har stått lite stilla, sitter nu och ritar någon form av partitur. Det står mycket om uppbyggnad och stuktur när man läser om musik och arkitektur, att det har liknande beståndsdelar, och att riktigt bra arkitektur måste ha ett klimax som i klassisk musik, som guggenheim museet i New York. Men betyder det att all annan arkitektur som inte har något klimax är dålig arkitektur? På ett sätt så låter ju hela den här grejen med att "arkitektur är frusen musik" väldigt fint och tillåtande. Men egentligen så är det ju lite förutbestämt att det bör låta på ett speciellt sätt, läste i en artikel att man helst skulle översätta arkitektur med klassiskmusik eller jazz, gör inte detta att det blir ganska förväntat fint? Jag vet inte var jag vill komma med detta, men det tycks mig som om att även fast det låter väldigt intuitivt och fritt så är det en bestämd intuitivitet och frihet. I say no to this,,fjällgatan can sound just as she/he wants to!!! Har fjällgatan någon bestämd köntillhörighet?

concrete jungle

2008-09-29T11:05:00.000-07:00

idag har jag gjutigt, händerna känns nu sträva och sandpappriga, intressant var det, vi får se hur det blir,,spännande att vara tvungen att bara vänta på att det ska brinna färdigt,,man kan liksom inte hetsa vidare. I och för sig så grejar jag ju ändå med ljudet och kanske gjuter jag liter mer. Ska försöka lägga upp mina ljud på myspace och lägga upp en länk här så att man kan lyssna..well well.

struktur

2008-09-29T11:03:00.000-07:00

architecure is frozen music

2008-09-26T00:12:00.000-07:00

Jag tror att det var Gothe som sade att "arkitektur är frusen musik", tror att han kanske menade att alla konstformer hör samman att de tillsammans är något gudomligt och genomströmmar allt vi gör, men är inte helt säker på denna tolkning, ska kolla upp.

andra menar att man inte kan översätta musik till arkitektur, att varje konstform är sin egen och inte något annat. Det blir ju andra sidan ganska svårt att hävda i dagens samhälle där alla konstformer lånar av varandra och det kanske inte längre finns samma tydliga uppdelning.

Yo Yo Ma som är en väldigt känd cellist: "believes that music and architecture share commonalities in such concepts as tension, space, proportion, and material and that he can experience architecture through perceptions and imagining, creating, an 'audio virtual reality.' Computer generated images of architecture, especially Piranesi's Carceri as exemplified in the video-recording, may be seen as having similarities to musical constructions. However, the metaphor may not be frozen music because music is in constant flux as architecture may be."

Men om arkitektur är frusen musik, hur låter då en igloo som i sig redan är frusen, fryst frusen frusnast......svårt.

ambition

2008-09-24T22:57:00.000-07:00

Jag har hittat ett spår. Jag började läsa lite mer om arkitektur och hittade detta.

"Den stora spridning som modernismen har idag skedde inte förrän efter andra världskrigets slut. I flera av de europeiska länderna existerade den parallellt med klassicismen, men eftersom det var i de europeiska diktaturerna under 30-talet som klassicismen kom att dominera, blev denna stil i hög grad förknippad med dessa. Modernismen, som under kriget hade utvecklats och använts i de demokratiska staterna, kom däremot att symbolisera demokrati."

Alltså en större kontrast mellan klassicism och modernism än den rent stilmässiga, eftersom de även bär på olika politiskaideal. Detta fick mig att tänka på trähusen, de gröna och gula, skulle man kunna kalla dem för klassicistiska? Om inte annat så finns det ju sådan hus bara ner för backen. Tidigare hade jag mest tänkt på skillnaderna mellan husen som just gammalt/nytt, trä/cement osv. Men denna skillnad gjorde det hela lite större. Om detta gällde för arkitekturen torde det ju även gälla musik, alltså olika stilar som förespråkades i olika politiska sammanhang. Klassiskmusik tänker man nog ganska direkt på när man ser något klassicistiskt eller bara tänker på det ordet. Men hur låter funktionalistiska hus, hur låter husen på fjällgatan? Kommer ihåg i början av första terminen när jag ritade av en Stena färja och tyckte att fönstren var som ett partitur, pga deras exakthet och repetativa mönster. Lite så känner jag mer Fjällgatan också. Stora volymer, taktstreck, rytm, en väldigt statiskt ram. Som kan fyllas med vad som helst skulle jag nog tro.

Jag har läst lite om Alison och Peter Smythson, vilka var med och skapade brutalismen. Inte för att fjällgatan är brutalistiskt, tror att det snarare är funktionalism, eller någon slags blandning. Men deras tankar kring arkitektur är ändå ganska spännande. Ex: "Den nya inriktningen, ledd av bland annat Alison och Peter Smythson , kom att kallas brutalism och dess förespråkare ansåg att det inte var arkitekternas uppgift att omforma samhället, utan dessa skulle endast avspegla världen i Kalla krigets skugga som den var; rå och brutal, full av arbetslöshet, bostadsbrist och massinvandring". Härligt!

This "truth to materials" approach was anti-aesthetic, but, the Smithsons believed, more honest and true to Modernism's basic principles. Reynar Banham dubbed the school 'the New Brutalism', a movement which aimed, in his words, to "make the whole conception of the building plain and comprehensible. No mystery, no romanticism, no obscurities about function and circulation."

But the honesty in the Brutalist treatment of materials means that these buildings are often considered to be simply ugly, and what's more, have not proved immune to the crippling social problems which spread in the 1970s in particular.
With many Brutalist buildings, the feeling exists that the needs of expressing an architectural ideal comes before the needs of the human beings who have to use them. By the time the backlash against Modernism was in full swing in the 1970s, Brutalist buildings often bore the brunt of the criticism.

När man läser detta så kanske man kan tänka sig varför husen inte blev någon större hit i england. Men jag tycker att det är intressant att de ändå hade en slags ambition, både materialmässigt och tankemässigt som världen kanske inte var redo för. Eller att kanske var det så att områdena blev så likriktade. Jag kommer att använda mig av detta, råheten i materialet, hur det låter och göra något ambitiöst.

äta eld och kasta knivar så känns det.

2008-09-23T05:37:00.000-07:00

men nu så

2008-09-22T11:00:00.000-07:00

jag har tänkt nu hela dagen. så att nu ska jag sluta. Men jag började iallafall att fundera på husen en hel del när jag var på fjällgatan idag, miljonprogram, miljonprogram. Det som slog mig var ambition. Tänk att man mellan 1964-74 byggde över en miljon hus i varienade storlek, ambitiöst! Dessa hus finns nu i varje stad, 25% av sveriges befolkning bor i dessa. Vad är 25% av 8miljoner, 2miljoner. Det är som sthlms befolkning gånger två. Tänk en stad dubbelt så stor som stockholm med bara miljonprogrammethus. Inte så kul kanske. Nej. Varför blev det så fel? Det tänkte jag undersöka lite mer.

"Tre huvuddrag kan urskiljas för den nya arkitekturen: byggnaderna behandlas som volymer och inte som fasta kroppar som förr; byggnadernas nya stål- eller betongkonstruktioner skapar en regelbundenhet och en underliggande rytm; alla former av påklistrad dekor eller ornament tas avstånd ifrån. "

Bifogar denna bild, vet inte var den finns. Men jag tycker att den är så cool! I say yes to Betong!

bilder

2008-09-22T10:54:00.000-07:00

Lite olaufur eliasson, undrar hur det känns att heta olaufur? Som att vara med i Eddan? Lite visdom och hjälte är det ju sannerligen över det.

Hittade lite bilder av Robin Rhode, han dansar runt när han ritar,,dancing with bottles... och cykelbilden!

hit och dit

2008-09-17T12:00:00.001-07:00

Jag har funderat på många olika saker under dessa två veckor. Dels på min roll som handledare men även på projektet. Kanske har man större krav på sig själv eftersom man har gjort det hela en gång förut? Jag hade en idé om att förändra hedens och närområdets identitet till en något ruffigare och skummare sådan, men kommer nog att använda mig av detta vid senare tillfälle (visar bilder senare). började istället att tänka på hur platsen skulle kunna se ut i framtiden om jag fick vara med och bestämma... men sen så ändrade jag mig igen och började återigen att tänka på inhängnade ytor och kolonialism......

favela

2008-09-16T01:07:00.000-07:00

Det kanske inte syns så bra men konstnären JR har målat på husen i favelan providencia i Brasilien. (street art sthlm). ögon som ser allt, blir ganska mäktiga i detta sammanhang, som om de som bor där får till gång till extra syn, vi ser er , men ser ni oss?

att handleda, svårt.

2008-09-16T00:31:00.000-07:00

har tänkt en hel del på det där med att handleda. Tycker att det är svårt när man inte är lärare på riktigt, jag har ju bara gått ett år längre. Tycker att det är svårt att vara kritiskt när man samtidigt vill vara vän och inte har någon direkt roll att gömma sig bakom. Men kanske är det väldigt lärorikt, att inte ha en så tydlig roll. Men jag vet inte om jag har varit bra som handledare, har försökt att ge tips till inspiration och konstnärer som jobbat med liknande saker och pratat om ifall man kanske kan ta ett steg längre. Gruppen har varit väldigt rolig, och jag tror att workshopen med Anna Carlsson var oerhört viktig. Det gjorde att man kunde komma igång mycket snabbare, eftersom man slappnat av i gruppen. Men jag känner att det kommer att bli kul att jobba på riktigt sen. när man är mer säker i sin roll och tror på att man kan saker. yey ye

fredagskänslan

2008-09-12T04:21:00.000-07:00

Gött med fredag säger jag! och jag har ångrat mig igen och struntar i kolonialism och postkolonialism, skönt tycker jag, orkar inte vara så där kulturig och präktig, ha men det blir jag väl ändå. POM PA POM POM POM jag slår väl på stora kulturtrumman vetja.

Jag tror jag ska göra platsen ful och besudlad istället, återkommer om detta snaskiga.. hepp!

jag tänker om,

2008-09-11T07:21:00.000-07:00

vi har också en snutt av trädgårdsföreningen. Funderar på att rikta in mig på den. Jag har alltid fascinerats av palmhuset. Även fast det nu inte ligger på vårt område, så tycker jag ändå att huset och dess medbyggnader ger en viss klang åt hela parken. Tydligen så har arkitekten inspirerats/plagierat av det storslagna Crystal palace i London (enligt en lärare jag hade på humanisten), vilket inte längre finns kvar, men som på sin tid byggdes för att Brittiska imperiet skulle kunna visa upp alla sina skatter som de hämtat hem från sina kolonier., den där världsutställningen. Man skulle kunna säga att det var blomstrande tider för England och var skulle de annars visa upp sina härliga nya grejer om inte i ett palats av kristall? Hur som helst så tycker jag att denna koppling är intressant och jag slås av att jag än en gång har göttat ner mig i kolonialismen och dess arv. ska kolla lite mer på detta tror jag nog. Men jag kommer inte på några förändringsprojekt, bara sådan som jag vill intressera mig för och kolla mer på, inte direkt något samhällsomvälvande. Mjä mjä mjä.

park

2008-09-10T07:44:00.000-07:00

låt oss anlägga en park på parkeringen. Det som är så tråkigt med städer är att allt är bestämt och ordnat. Här slutar parken och där börjar asfalten och här är en fobollplan och där tar den slut och blir en parkering.

att parkera

2008-09-10T07:17:00.000-07:00

I område nr 5 finns en stor parkering. Den är en slags ickeplats. Det är rörelse där, men enbart när man lämnar och kommer till platsen, dess syfte är ju att förvara inte att underhålla eller sysselsätta dess ägare. Jag tänker mig att bilarna är som tysta sovande djur som väntar på att få åka hem till sin vanliga hage, var den nu må vara. Det är intressant att orden parkering och park är väldigt lika, men rent fysiskt väldigt olika. På engelska betyder ju park båda två. Men även parkanläggning, parkeringsplats, park, fotbollsplan, bollplan, stadion, parkera, sätta placera, inhägna, göra park av. Ordet park handlade kanske från början om att inhägna något, vilket senare har fått ge namn till bollplaner och parkingsplatser och parker, just för att de är inhägnade. I vårat område finns både parkeringsplats, bollplan, och en bit av parken trädgårdsföreningen. Kanske skall man hänga in ett område. Här kommer några bilder av fina parkeringar, jag gillar fickorna!

grymma bilder

2008-09-08T08:06:00.001-07:00

Kom på att jag ska lägga upp lite fina bilder som jag hittar, några från corbis, vet ej om det är ok att göra så?? vet ni? Men jag tycker det är fina, och vill dela med mig lite! hej!

expedition

2008-09-08T08:01:00.000-07:00

har tänkt en del på gulliver i gullivers resor. Kanske skall mitt projekt handla om utforskandet av ett område, fast samtidigt dra paralleller till andra utforskare och hur själva utforskandet ägde rum, dvs hur såg man på det som utforskades. Kan man utforska något och ge en sanningsenlig bild? Jag kanske ska vara lite som Linnè och samla växter och djur till ett litet kartotek. Det är iallafall ut på nya äventyr.

tusen år sedan

2008-09-08T07:59:00.000-07:00

Nu är det väl dags att skriva något. Det var länge sedan sist, ja det var i våras. Sitter och tänker på fjällgatan. Mest undrar jag varför det heter fjällgatan. Är det ett slags göterborgsskämt, att man bor på ett fjäll, fast det är en kulle? Kanske skall jag kolla upp detta lite mera ingående.

visslande mannen!!

2008-05-08T04:35:00.000-07:00

Det finns en man här i stan som verkar var den gladaste glada! Han visslar och cyklar! Kanske går han också ibland men då kanske han inte visslar så då lägger jag inte märke till honom. Men just att han cyklar och visslar höga och glittrande toner. Tror han bor någonstans kring stigbergtorget, har sett h0nom där några gånger. Men idag cyklade han på övrehusargatan! Jag undrar vad det är som gör honom så glad. Om det bara är allmän lycka, eller är det själva cyklandet, eller är det att han måste vissla för att göra cyklandet roligt. Eller är han på väg till sin älskade?I allafall så blir jag glad. Varför visslar man inte in public? haha han är ju som marits visa, han "sjunger och trallar", fast i staden! Borde vi visa vår lycka på ett lite mer puttrigt sätt kanske, gå omkring och gnola och tralla. Eller hör gladheten bara till de människor som är inblandade. Lite mera glad till alla!! tycker jag.! och GRATTIS TILL EMELIE SOM FYLLER ÅR IDAG!!!! PA PA PA PAM!!!!!

måste man förstå?

2008-05-06T11:22:00.000-07:00

Om man inte läser i foldern. Förstår man då det jag gjort? Jag och Skuggan snackade om detta tidigare. vet är det mest synd om egentligen, det som inte vet eller den som borde förklarat bättre??? Äsch nu är det ju klart och betalt. yes

carl larsson och köttbullen

2008-05-06T11:16:00.000-07:00

köpte köttbullar igår så här stod det på förpackningen..

" scan grundades 1899, samma år Carl Larsson gav ut bilderna från Sundborn där matdoften spirade i detaljerna. Ja, detaljer är viktiga-även inom kokkonsten. Värna det goda helt enkelt. För oss sprungen ur en genuin mattradition. Vi för matkonsten framåt-med den goda smaken från förr"

I say no more,,myten säljer!

dockan har ledigt ska kolla på tv hela dagen

2008-05-06T11:13:00.000-07:00

det är klart

2008-05-06T11:00:00.000-07:00

Jag har inte skrivit på ganska länge, den sista veckan var så full av att bara fixa och göra att jag inte han reflektera särskilt mycket över något jag gjorde. Men de två collagen som jag har med kan kanske verka som ett väldigt hastverk. Visserligen gjorde jag dem väldigt snabbt, men jag har gått och funderat på dem ganska länge, man skulle nästan kunna säga att de varit med ända från början. Då hade jag tänkte göra något som bestod av gamla material som man använder sig av där jag kommer ifrån. Jag tänkte på lin, broderi osv. Hade precis varit och sett en fantastisk utställning med en kines som jag inte minns namnet på, men han återänvände iallafall traditionella material (för honom), krut. Jag det blev inte riktigt så, men i collaget så har jag använt trä, tyg, papper mot en blank och svart yta.

den blanka ytan- ett piano, stad, något snajdigt, något svalt, något man kan spegla sig i, en bearbetad yta. staden

träet, - landet, obrukat, grovt, stickor om man stryker med handen över det, det får man inte på det blanka.

tygbiten, och bilderna-länk till filmen, dels en bild av dockskåpet där det är nästan helt tomt, dels en bild som sitter på väggen i dockskåpet i filmen.

fingeravtrycken kommer från en tanke jag fick när vi skulle in i USA, tänk att man måste ge sina avtryck för att få vara del av en gemenskap. Är det så man gör i vanliga livet också, lämnar in sin lojalitet och blir godkänd av någon slags gemenskap. Är man välkommen, vill man vara välkommen, är man mera välkommen i staden än på landet?

ja men bilderna handlar om alla saker jag tänkt...

sjunga dansa klappa takten!

2008-04-24T02:19:00.000-07:00

Jag kom på en briljant ide! Jag ska ju inte sjunga det är ju ni kära klasskamrater!! Tänkte att ni skulle få tolka texten hur ni vill, skrika viska, prata, morra, baklänges, på ett annat språk, sjunga när man är anfådd. well well what do ya say...ey??

appropå självcentrering

2008-04-23T15:05:00.000-07:00

shit när jag gjorde stavningskontrollen, så trodde programmet att mitt namn var felstavat och föreslog marint, jag säger..taskigt!! Det är som om jag inte betyder någonting alls för blogger!!!

ljud

2008-04-23T14:54:00.000-07:00

jag har problem med ljudet. Det är inte det att det inte låter, har till och med plockat fram mina egna grejer och sitter med flashig mikrofon och puffskydd och grejer, problemet är hur det ska låta. Jag hade tänkt spela in en visa som min morfar har skrivit till mig. Den framställer mig verkligen som en lallande jänta i skogen. och jag har verkligen aldrig gillat den. Den är så struttig och romantisk och jag har alltid nästan skämts lite när morfar vill att jag ska sjunga den för honom. Den passar ju in i min konflikt med dalaromantiken. Men nu när jag sitter och ska spela in den så blir det bara hemskt, jag känner att verkligen inte gillar den. Kanske är det den Marit som bor i Marits visa som mitt projekt handlar om, den bilden som jag är utled på.

Här är iallafall texten:

Marit hon spelar och sjunger och trallar högt
ibland hemskogens mäktiga tallar
kisar mot solen och visslar och ler
kanske en pojke på skönheten ser.

(sen så fortsätter det i samma stil,
men jag tänkte bara ha med just denna)

sen så tycker jag att det blir så internt. Vem vill veta egentligen. Såg en dokumentär idag om kriget på balkan, vilket fick mig att känna mig så introvert och egocentrerad. Här sitter jag och fokuserar på något som tar upp all min tid och så handlar det om min konflikt med romantik som jag illustrerar med en docka.......... eee well well....

ska försöka lägga upp sången om jag vågar...så ni får höra.

häst i minimalistisk inredningsanda

2008-04-21T15:02:00.000-07:00

kolla kolla vilka fina hästar jag har hittat. Inte lätt att vara kurbits och röd var dag. Ibland måste den ju få ta en paus och fly till en plats som denna. Det känns som en visningsbild för en lägenhet, någon har ställt fram en skål med rödlök lagt fram fina böcker eller som här slängt ut lite bokstäver och hästar, yey. vem äger dalahästen egentligen? jag äger ingen dalahäst.

konflikten är löst

2008-04-21T14:41:00.000-07:00

Så här glad blev dockan när hon fixade sina dalakonflikter. Jag inser att det tar längre tid att jobba med film ju längre man håller på, hittar hela tiden nya grejer som jag vill ändra. Men snart så, bara jag får lite ljud.

att ändra på sina bilder

2008-04-14T09:57:00.001-07:00

rita med pinne

2008-04-14T09:54:00.000-07:00

är precis hemkommen från workshop på röda sten. Den handlade om att rita och tänka på nya sätt kring just tecknandet. Vi fick rita med kol på långa pinnar! det var svårt men gött, nästan som att fäktas!!

hey mama!

2008-04-13T10:12:00.000-07:00

Jag måste kommentera mig själv. Jag skrev precis att "finns det inga kvinnor som kan beskriva hur bilden av dalarna ser ut, eller har sett ut. så kom jag ju på att min mamma skriver på en bok om våran by just nu. Även om det är en liten grej så är det ju ändå en röst och en del i det stora hela. yes!

ladies??

2008-04-13T09:42:00.001-07:00

Jag upptäcker att jag bara träffar på äldre män när jag undersöker bilden av Dalarna och romantiken överlag. Anders Zorn, Carl Larsson, Thoreau, Gustav Ankarkrona (kompis till zorn och en som diggade timmerhus och grundade hemslöjden)mfl. och inte minst nu Göran Greider. Självklart så hade vi ju konstnärsfruarna, men även fast de också var verksamma så var de ju just konstnärsfruar. Fanns eller finns det inga kvinnor som kan beskriva bilden? Är det bara porträtterade som så där lite frodiga görandes någon kvinnosyssla, eller med en fin liten röd hätta på huvudet kanske? Kan man kalla det Zorn gjorde för orientalism? Nakna kvinnor i folklig miljö, i timmerstugan eller på björnfällen. Vad är egentligen skillnaden mellan detta och Gaugains målningar av nakna kvinnor i söderhavet, om man tänker på motivvalet? primitiva och äkta människor som levde nära naturen. Något som man hyllade men samtidigt kunde stå lite vid sidan av och experimentera med.... Självklart inser jag ju att de var män som levde under en tid då världen såg ut på detta sätt och att mycket har förändrats sedan dess. Men jag tycker ändå att det är en intressant jämförelse.

carl larsson en rebell?

2008-04-13T09:16:00.000-07:00

såg på nyhetsmorgon igår. De pratade om en utställning som kommer att vara på carl larssongården i sommar. Den heter Sundborn goes extreme eller något liknande, och handlar om hur extrema karin och carl var på sin tid och hur ser den extrema designen ut nu egentligen, när blir den folklig som karin och carl larssons design. Det känns konstigt att tänka på carl larsson som extrem i sitt uttryck, fast samtidigt också intressant. Kunde han veta att han skapade en bild av sverige som skulle etsa sig fast hos alla, på kakburkar och bonade och det där nordiska ljuset. Men kan man jämföra dagens skl extrema design med den som var på deras tid? Är de likvärdiga när det gäller att gå emot de rådande design idealen? Jag känner att jag borde läsa in mig på detta. Borde inte mitt projekt som går ut på att skapa en ny bild av dalarna, en som inte är daterad till början av 1900talet, bli inbjuden till den där utställningen ju!

en insikt

2008-04-13T09:11:00.001-07:00

jag vet inte om jag är så bra på att blogga. jag tycker att det här projektet är fantastiskt kul och det är grymt med seminarium där man får diskutera vad man tycker och höra hur det andra angriper ämnet. Men jag känner att jag blir så tråkig i mitt bloggande, blir trött på mig själv liksom, allt känns ointressant. Precis som just detta, vem vill egentligen höra mitt gnäll. Det kanske bara handlar om lathet. Eller att jag väntar på något roligt och intressant att skriva. kanske ska jag bara skriva ner lite hela tiden utan att vänta... ja jag gör det nu...

springa fort och solen som värmer skönt

2008-04-08T11:48:00.000-07:00

idag har jag upplevt natur igen, men inte slottskogen denna gång utan skatås och delsjön. En morsk liten tur upp för en massa backar och inte så mycket ner. Jag vet inte om jag någonsin kommer att anse mig vara sportig. Jag tycker att det är roligare att titta på det man springer förbi och om man springer fort då missar man ju.

Jag träffade en engelsman en gång som sade att svenskar har en slags terapeutisk relation till naturen och att vara utomhus. Om det är fint väder så måste man vara ute "it's good for ya". Enligt honom så var man lite suspekt om man inte begav sig ut i fina vädret. Inte vet jag, men visst har man alltid sedan barnsben fått höra att "gå ut och lek nu när det är fint väder, hur kan ni sitta inne, solen stärker kroppens immunförsvar", till den grad att man i vuxen ålder får ångest om man stannar inne.

slottsskogen

2008-04-07T00:40:00.000-07:00

Hittade till alla djuren i slottsskogen igår. Helt plötsligt en påfågel. Klart att det är fint. Men samtidigt tycker jag att det hänger ihop med det som jag försöker arbeta med, arvet från förut, arvet från nationalromantik och kolonialism. För att på något sätt så hänger slottsskogen ihop med dalarna. Slottsskogen har ju också timmerstugor, och djur, nästan som ett skansen i miniatyr. Tillbaka-till-naturen-febern finns överallt. Jag säger Reclaim the landsbygd och natur! det behöver inte vara mysigt och blommigt och präktigt och tjoigt och bullar och gummor och älgar och vargar och björnar, och timmer och fiol och öppna landskap. tack och hej

Henry David Thoreau is a stalker

2008-04-05T08:41:00.000-07:00

De som fanns förut och jag som ett spöke.

mormors kök

jag läser en bok just nu av Göran Greider. Den heter Fucking Sverige och jag kan verkligen rekommendera den om man är intresserad av förhållandet mellan stad och landsbygd. I ett kapitel så talar han särskilt om den allmäna längtan till landet som ändå finns bland många människor. Att många innehar en dröm om att hitta ett stort gammalt hus, med takbjälkar, och vedspis i köket, som man kan renovera så att det blir som i inredningstidningen country life, eller vad den nu må heta. Hursomhelst så är Greiders poäng att när många av oss drömmer om landet så är det en viss typ av landsbygd, en romantisk sådan. Han skriver ofta om Henry David Thoreaus och hans bok Walden life in the woods. jag har inte läst den själv, men får uppfattningen av att det handlar om en beläst ung man som blir trött på modernisering och industrialism och flyr staden för att på landet få ro och tid till att göra det som människan är ämnad att göra, nämligen att vara nära naturen. Där stannar han i några år till han känner att han vill göra något nytt. Det hela blir ett slags experiment som uppmanar till att man inte kan se ner på landsbygden om man inte vet något om den. Vilket kanske är en logiskt tanke, varför ser man ner på människor som inte flyttar från landet, men aldrig de som inte flyttar från staden??Thoreaus bok verkar iallafall väldigt romantiskt och jag antar att den skrevs under just romantiken, när man skulle ut och vara ett med naturen. Hursomhelst så hör denna bok och hur man såg på naturen då, ihop med hur man än i dag längtar ut till något naturligt menar Greider. En kul grej är att i utställningen som jag var på i dag med Claudia del fierro, så refererade hon också till just denna Thoreaus!! Han förföljer mig! Eller är det kanske så att hans tankar stämmer in på det samtida samhället? Är vi i en romantisk period måntro?? (how romantic!!) Måste landet vara romantiskt! Är jag romantisk för att jag kommer från landet...aaaa no I don't think so??? m

nyss

2008-04-05T08:26:00.000-07:00

jag skrev precis ett väldigt långt inlägg. det försvann för att nätet vill stänga av sig innan jag blev klar. Så kan det gå. Men istället för att försöka komma ihåg allt tänkte jag tipsa om bra utställning på galleri Box just nu.

CLAUDIA DEL FIERRO
www.galleribox.se

Hon har använt sig av en reseberättelse om hennes hemland, (chile) som en svensk man skrev någon gång i början av 1900-talet. Nu har hon istället gjort en ny version fast i sverige där hon intervjuar människor som väljer att leva i tält eller hyddor i skogen istället för i hus och i stad. Detta var en väldigt intressant utställning, dels därför att hon applicerat den "romantiska naturmänniskan"- bilden, på svenskar istället för sydamerikaner och dels för att den fokuserar på människor som väljer att leva i samhällets periferi. de som inte vill leva som man bör, och ifrågasätter vem som egentligen har rätten till att äga mark. kanske låter detta lite hippieaktigt, men det handlar ändå om makt. vilket påminner mig om Annika Erikssons hus vid näckrosdammen, som byggdes tidigare i vår. Det var ok för henne att bygga ett hus där, men genom att hon är en etablerad konstnär. Skulle det var ok om dessa naturmänniskor var konstnärer? Jag vet inte det är en svår fråga. En av det som Claudia intervjuat sade en intressant sak, att skillnaden mellan stad och landsbygd var att om man kom in i en by med lortiga kläder, så trodde de flesta att man arbetat med något, medan om bar samma plagg i en stad skulle alla tro att man var en knarkare.

Samla samla varje torsdag och så varje jul...

2008-03-20T00:12:00.001-07:00

Jag hittade lite dalmålningar. Mest gillar jag snubben med blomman. Ska han ge den till sin käresta, eller är det kanske så att han är på väg till en blind date (-jag är killen med uniform, bärandes en rödrosa blomma). Det är som om att jag börjar titta på dessa på ett nytt sätt, eftersom jag nästa alltid varit lite anti dessa bilder, det har varit tråkkultur något präktigt, sådant som mormor haft hemma i nytryck. Men de är ju ganska fina faktiskt när man tänker efter.

pillret det fina?

2008-03-18T10:14:00.000-07:00

En annan konflikt är denna: P-piller.
Jag har inte formulerat min tanke riktigt ännu. Men det är så många som äter dessa piller, och får massor med biverkningar, svullenhet, nedstämdhet, ingen sexlust, torra slemhinnor, blodproppar och yada ya da. Ok jag kanske överdriver här, men jag tycker ändå att det är konstigt att alla preventivmedel som finns är för kvinnor, förutom kondom. Varför är det bara kvinnor som ska manipulera sin kropp med hormoner? Läste en krönika,( vet ej om detta stämmer) där det stod att det forskats på p-piller för män, men att en av dess biverkningar var att testosteron halten hos männen som tog pillret sjönk, vilket gjorde att de inte vill ta det. Ja inte vet jag om detta är sant, men det vore intressant att se hur det egentligen ligger till med dess små sötsaker. Finns det inget annat sätt?

Konflikternas konflikt

2008-03-18T09:53:00.001-07:00

Det känns som om jag har en massa saker som jag skulle vilja jobba med, men de känns alldeles för stort och rörigt. Konflikt för mig handlar nog mycket om att vara maktlös att inte vara fri att göra det man helst vill, att känna att någon bestämmer över en. Vem bestämmer egentligen över mig, det är säkert hur många som helst om man skulle titta tillräckligt noga, eller det beror ju på hur man ser det. Klart att man har ett val, men valet man gör beror kanske på något, vilka saker man köper osv.

Min grundidé var att göra något om förfall av gamla hus och orter som ingen längre bryr sig om eftersom de inte längre finns någon lönsamhet där. När man åker hem till mina föräldrar passerar man många sådana samhällen, nedlagda butiker, puts som rasat ner, ett folkets hus med flagad färg. Jag tänkte att det finns en slags konflikt där, dels den stora konflikten i att man inte längre kan lägga företag och fabriker i små hålor, nu förtiden finns de ju utomlands, eller åtminstonde i storstäder. Den lite mindre konflikten är kanske att de anses nästan som om man är lite dum eller en persom helt utan ambitioner om man väljer att bo i en håla ute på landsbygden. Även fast alla älskar att vara på landet, så kan man väl inte älska det så mycket att man vill bo där för jämnan eller? Det känndes som om jag ville göra något för de platser som en gång varit fyllda med stolthet och drömmar, tankar och ambitioner som nu är reducerade till ett korvkiosk stopp på väg mot sälen.

Fast allt det här, det handlar ju om mig också. För varför bor inte jag i min lilla hemby i Dalarna?
Jag bor ju också i en storstad, tänkter jag återvända till byn någongång, kan jag återvända? Det är som att man blir lite rotlös när man flyttat runt så mycket. Mormor har en massa brev från förfäder som emigrerade till Amerika på 1800-talet. Hur lång tid tog det för dem att bestämma sig för vad som var hemma. Jag funderar på att läsa breven och använda mig av orden på något sätt, för de har ju precis som jag lämnat byn för något som är bättre. Måste man ha ett hemma en hembygd? Är det inte lite nationalromantiskt? Är jag nationalromantiskt bara för att jag kommer från Dalarna och där bodde Zorn och Carl Larsson och knätofs och spelman. Det kanske ska handla om det nationalromantiska arvet!!

2007-12-13T10:17:00.000-08:00

Denna vecka har jag mest hängt på second life, och lite på olika chattställen. Det tar nog en stund att komma in i SL, och fatta hur man gör när man tar upp grejer, skaffar saker och vart man ska bege sig. har även skaffat en bilddagbok, men jag blev så sjukt osugen, det var ju nästan facebook all over again.

jag tror nog att jag kommer att fortsätta hänga i den virituella världen, kanske kolla in lite andra grejer. är lite sugen på entropia och mapelstory, försökte ladda ner dem men de ville inte riktigt..men nu ska jag hänga lite i verkligheten,,hej och tack

lågstatusjobb även i second life

2007-12-13T04:05:00.000-08:00

Nyss befann jag mig ett slags "nordstan" fast i "secondlife-ryssland", där fanns det flera städerskor, som hade jättekorta kjolar på sig och som torkade golvet och tjänade på sått sätt pengar. Jag frågade om det inte var tråkigt, men fick inget svar.

eftersom sl, är ett slags underhållande tidsfördriv, en verklighetsflykt där man kan göra vad som helst, känns det konstigt att man gör något som känns så vardag och tråkigt. blir det ens smutsigt i second life. "men nej nu kom det in tio avataren med leriga skor!!!"

Fast det visar ju också på den pengastyrda delen av SL, som jag inte befattat mig med ännu. Kanske är det bättre att städa lite i second life och få i hop pengar istället för bränna pengar som man tjänat i verkligheten..

men rent hypotetiskt skulle man kunna skaffa ett jobb i Second life, och tjäna pengar på det, ett slags extraknäck, man skulle lätt kunna jobba dubbelt iallafall. Men eftersom man tjänar verkliga pengar, betyder det att den utförda handlingen också är verklig? KÖnstigt! Om jag vore städerska i second life skulle jag protestera mot arbetsklädseln!!!

doing the disco

2007-12-13T03:56:00.000-08:00

oh yes, Dosa, Bodil, Tuj och Mavis is shaking it!! Det känns lite lyxigt att kunna välja "random-disco moves", jag önskar att jag själv hade den funktionen, men en hel uppsjö av discovariationer,,, vad sägs om "the alternative",,eller för den lite blygsamme "the nod"

ensam i den nya världen

2007-12-12T23:27:00.001-08:00

Jag måste nog ändå säga att det är något tilltalande med secondlife, att kunna förflytta sig hur som helst, prata med människor som har konstiga vingar som liksom fladdrar som ett moln, gå omkring i snö och i fyrverkeriexplosioner. Även fast det är på låtsas, och precis som ett dataspel så är ju detta också en form av lek, så är det en väldigt inressant lek, det är som om man tar hela barndomsgrejen med att leka och spela olika roller ett snäpp vidare. Och det är väl det som kanske är tilltalande att man liksom leker och upptäcker saker på ett sätt som gör att jag känner mig barnsligt entusiastisk.

Igår hade jag min första konversation med en kvinna som hade en slags hjältedräkt på sig, hon såg ut som en slags smidig astronaut, med raketer på ryggen så att hon kunde flyga väldigt snabbt. Vi snackade lite om olika saker och jag berättade att jag var ny i second life, och inte visste vart man skulle åka, vilka ställen som är roliga och så, då tog hon med mig till sin favoritklubb, som hette något med x3, vilket visade sig vara en slags sexklubb, ha ha jag blev helt generad och råkade teleportera mig till något slags no-mans-land. Men nu så här på morgonen var jag först i tokyo,...

men där träffade jag ingen,flög omkring i någon slags stjärna som liksom blommade. Tänkte att det vore ju roligt att fara någon annanstans så jag drog till bollywood....

...för att gå på bio, men det fanns ingen där heller, men det var fina affischer och frenetiskt poppande popcornsmaskiner. Så jag for till N.Y och där var det christmas spirit all over, samt att det snöade, där träffade jag en man från Kina, men han verkade inte så sugen på att prata med mig eftersom jag inte kom från Kina. Jag hade ju kunnat säga att jag kom från någon helt annan plats, men det blev liksom inte så..." no I am from sweden" ha ha, jag kunde ju ha sagt vad som helts egentligen, men men bättre lycka nästa gång.eeh?

Om att chatta

2007-12-11T11:35:00.000-08:00

jag känner mig lite fundersam, vad är poängen med att chatta, har nu suttit en stund med olika chattrum på passagen, och jag tycker att allt bara känns sjukt meningslöst. Folk pratar inte med varandra, de skickar ju smileys, mumlar, och säger egentligen ingenting. det är klart att man pratar på något sätt, men det verkar inte särskilt givande. var lite involverad i en diskussion om julgranar,,ha ha hur kul och tufft känns det?? Jag känner att jag skulle vilja ta reda på varför folk chattar, det måste ju vara det att man vill träffa någon intressant som man antingen kan flirta med eller bara prata med, men varför blir det inte så? Jag efterlyser nog en chatt med lite mera substans, där det är lite mer och händer lite mer. Vet någon var man kan hitta en sådan?

Var även inne på snyggast.se, och fick lite smått panik. Fatta att man kan få ett snygghetsmedel, "ok du är bara 3,2," vad gör man sen, bantar och sminkar sig, köper nya kläder och lägger upp ett nytt kort och hoppas på en bättre omgång? Vad gör man om det aldrig blir något högre medel? Opererar man sig? Man borde lägga upp en fiktiv person, någon som man tillverkat genom att sampla massor av olika ansikten, vilken konstnär var det som gjorde det? och sen infiltera hela sidan med låtsas människor, som ett bevis för att snyggast.se inte heller är något som är verkligt och viktigt! eller ja det känns som om jag kanske inte är helt genomtänkt här, men ändå. eller så lägger man upp bilder på snyggastunder istället, en vacker soluppgång, en dag på stranden, dimmiga dar, snön ligger vit på taken och you know so forth..

god middag

2007-12-10T04:26:00.000-08:00

kära blogg

idag är en måndag och det är även den 10:e december, och jag skriver lite mest för att testa lite, testing ett två, ett, två. ja