Samla samla varje torsdag och så varje jul...

Jag hittade lite dalmålningar. Mest gillar jag snubben med blomman. Ska han ge den till sin käresta, eller är det kanske så att han är på väg till en blind date (-jag är killen med uniform, bärandes en rödrosa blomma). Det är som om att jag börjar titta på dessa på ett nytt sätt, eftersom jag nästa alltid varit lite anti dessa bilder, det har varit tråkkultur något präktigt, sådant som mormor haft hemma i nytryck. Men de är ju ganska fina faktiskt när man tänker efter.

pillret det fina?

En annan konflikt är denna: P-piller.
Jag har inte formulerat min tanke riktigt ännu. Men det är så många som äter dessa piller, och får massor med biverkningar, svullenhet, nedstämdhet, ingen sexlust, torra slemhinnor, blodproppar och yada ya da. Ok jag kanske överdriver här, men jag tycker ändå att det är konstigt att alla preventivmedel som finns är för kvinnor, förutom kondom. Varför är det bara kvinnor som ska manipulera sin kropp med hormoner? Läste en krönika,( vet ej om detta stämmer) där det stod att det forskats på p-piller för män, men att en av dess biverkningar var att testosteron halten hos männen som tog pillret sjönk, vilket gjorde att de inte vill ta det. Ja inte vet jag om detta är sant, men det vore intressant att se hur det egentligen ligger till med dess små sötsaker. Finns det inget annat sätt?

Konflikternas konflikt

Det känns som om jag har en massa saker som jag skulle vilja jobba med, men de känns alldeles för stort och rörigt. Konflikt för mig handlar nog mycket om att vara maktlös att inte vara fri att göra det man helst vill, att känna att någon bestämmer över en. Vem bestämmer egentligen över mig, det är säkert hur många som helst om man skulle titta tillräckligt noga, eller det beror ju på hur man ser det. Klart att man har ett val, men valet man gör beror kanske på något, vilka saker man köper osv.

Min grundidé var att göra något om förfall av gamla hus och orter som ingen längre bryr sig om eftersom de inte längre finns någon lönsamhet där. När man åker hem till mina föräldrar passerar man många sådana samhällen, nedlagda butiker, puts som rasat ner, ett folkets hus med flagad färg. Jag tänkte att det finns en slags konflikt där, dels den stora konflikten i att man inte längre kan lägga företag och fabriker i små hålor, nu förtiden finns de ju utomlands, eller åtminstonde i storstäder. Den lite mindre konflikten är kanske att de anses nästan som om man är lite dum eller en persom helt utan ambitioner om man väljer att bo i en håla ute på landsbygden. Även fast alla älskar att vara på landet, så kan man väl inte älska det så mycket att man vill bo där för jämnan eller? Det känndes som om jag ville göra något för de platser som en gång varit fyllda med stolthet och drömmar, tankar och ambitioner som nu är reducerade till ett korvkiosk stopp på väg mot sälen.

Fast allt det här, det handlar ju om mig också. För varför bor inte jag i min lilla hemby i Dalarna?
Jag bor ju också i en storstad, tänkter jag återvända till byn någongång, kan jag återvända? Det är som att man blir lite rotlös när man flyttat runt så mycket. Mormor har en massa brev från förfäder som emigrerade till Amerika på 1800-talet. Hur lång tid tog det för dem att bestämma sig för vad som var hemma. Jag funderar på att läsa breven och använda mig av orden på något sätt, för de har ju precis som jag lämnat byn för något som är bättre. Måste man ha ett hemma en hembygd? Är det inte lite nationalromantiskt? Är jag nationalromantiskt bara för att jag kommer från Dalarna och där bodde Zorn och Carl Larsson och knätofs och spelman. Det kanske ska handla om det nationalromantiska arvet!!