En väldigt lång reflektion...och en fin bild

För det första så vill jag säga att jag tycker att redovisningsformen var väldigt bra att någon var "opponent" och att även alla sedan fick kommentera, känns som att alla lär sig så mycket mer när man får vara med och lyssna. Självklart skulle jag så här i efterhand kunnat göra så mycket mer eller annorlunda, men så här i efterhand känner jag mig ändå relativt nöjd med slutresultatet. Något som jag ångrar lite är att jag inte byggde en riktig modell av trä, men jag bedömde att tiden var alldeles för knapp och att det skulle bli för kostsamt. Det var lärorikt att använda sig av sketch up. När jag sitter med det programmet så kan jag förstå varför mycket arkitektur ser ut som den gör idag. Självklart generaliserar jag en hel del nu dels så är det ju vissa arkitektoniska trender men jag kan tänka mig att det även beror på vilka verktyg man har. Har jag en ny och bra penna så påverkar ju det hur jag ritar. Jag tror att det är ett väldigt bra program att jobba med i skolan, för att det är väldigt lätt och det ser genast väldigt proffsigt ut.


Det som har varit mest givande tycker jag är att jag fått en större bild av miljonprogrammet. Jag har tagit del av tankarna bakom och kan förstå att man ville att städerna skulle vara luftiga och symmetriska när den moderna tiden var på väg, inte minst med tanke på bilen. Jag tror även att jag kan tänka längre än att just att dessa byggnader är fula, numera tycker jag att det är något envist och kaxigt över dem, som om de vägrar att anpassa sig och de avslöjar inte heller särskilt mycket om de som bor i husen. Eftersom utsidan är så intetsägande är det svårt att avgöra vilken klass de boende tillhör, eller det skulle kunna vara så i praktiken om det nu inte var så att Göteborg är norra Europas mest segregerade stad. Visserligen så hade detta projekt kanske passat bättre på något annan plats, Masthugget är ju inte direkt ansett att vara särskilt miserabelt. Men jag tycker ändå att man kan förstå själva poängen med fördomarna kring dessa byggnader. På något sätt kan jag tycka att det är något skönt över husen eftersom det inte har någon gullig nostalgi över sig, att det bara är rena och funktionella. Jag tänkte lite på alla inrednings tidningar som bygger på lantlig romantik där reportagen handlar om par som renoverat någon stor gammal skola, visserligen är ju detta också väldigt fint. Men ibland kan jag tycka att det blir lite väl mycket nostalgi att det mer handlar om status och gullighet lite som disney staden. I kontrast till detta så känns miljonprogrammet lite som en fräsch fläkt.

Jag tycker även att det har varit intressant att fundera ut en förändring som dels skulle kunna skapa lite mer liv men även skulle kunna förändra känslan för området. Jag funderar på om man som arkitekt skulle kunna jobba med historien och historier kring områden för att skapa en gemensam identitet, skulle man tillexempel kunna hitta på en historia för att skapa en känsla kring ett område?Kanske är det tiden vi lever så fullproppad med olika val, information, krav att vi mer och mer kommer att uppskatta just berättelser om plasten vi bor på, vår släkt, sakerna vi äger. Det kanske låter banalt men jag tror att människor i grund och botten är ganska lika och alla uppskattar berättelser. Om detta projekt blev verklighet så om femtio år så skulle kanske någons barnbarn hitta det som deras mormor skrev om sig själv år 2008 i ett gammalt arkiv på Fjällgatan.

Vore det inte ganska givande om eleverna i en klass fick utgå från sin egen gata för att försöka hitta mönster och titta lite noggrannare på det som man ser varje dag, eller kanske låta eleverna undersöka varandras gator. Om man pratade om arkitekturhistoria så skulle detta projekt vara bra för det blir ju intressantare att lära sig om historien om man själv är del av den, dvs. den egna gatan. Man skulle även kunna titta på gatorna utifrån olika perspektiv, makt, feministiskt, marxistiskt osv. Varför ser det ut som det gör i vår stad?
Jag tror att det är viktigt att känna en förankring i plasten eller området där man bor. Ett projekt av detta slag skulle kunna skapa den förankringen om man tidigare inte haft någon. Kanske skulle eleverna kunna arbeta just kring bostäder och historia, hur har mina föräldrar bott, mina mor- och farföräldrar? Klassen skulle kunna skapa ett eget arkiv där varje person samlade in sina egna tankar om olika uppgifter för att lära sig mer av och om varandra och få förståelse för varandras olikheter. Kanske skulle detta projekt kunna genomföras i stadsdelar som man vanligtvis inte vistas i. För initiera en diskussion kring hur man ser på olika områden i staden och hur man kan förändra detta.

Nu när detta projekt är slut inser jag att det handlar mer om mig själv än vad jag till en början insett, för det där med historisk förankring, har nog en hel del att göra med det gamla Dalarnaspöket. Detta projekt är ju egentligen same same but different (som konflikt grejen) Mjä att jag aldrig kan låta bli, men jag tror att det beror på att min familj har sådan sjuk koll på alla byggnader i byn och vilka som bott där över en period på flera hundra år. Kanske blir man helt knäpp då och tror att det är något fundamentalt viktigt för alla människor att ha koll på huset man bor i, kanske handlar detta om att jag behöver historisk förankring i Göteborg? Förra veckan var jag hemma hos en vän som hade en bok om konstnären Otilia Adelborg, hon bodde en period i Dalarna (i början av 1900) ganska nära där jag kommer i från. Jag satt och bläddrade och helt plötsligt en bild på Sparfgården i Söder Rälta men en spelman på trappen, det är mormor och morfars hus, ha ha så typiskt och gulligt och ja ni vet romantiskt.

jepp.

skisser

här är två av de första skisserna, nya är på gång. Jag fokuserar på sketch up coh photoshop, det blir så mycket finare, modellen jag byggde av kartong och folie,,ja den var ett misslyckande...mjjäää. Kommer även att ha några saker som jag tänker mig att jag skulle vilja lägga i. sen så kommer lådorna inte vara öppna det ska vara små skåror i vissa så att man kan sticka i små lappa, ungefär som klagomuren. Sen skall dessa skåror stängas efter något år och nya öppnas. Som en tidkapsel.

yess

the rude museum

Det är nog lite som så här jag hade tänkt, The rude museum var med på Art Forum i Berlin. Föremål som lagts i en monter på ett museiaktigt sätt, föremål som annars kanske inte skulle ha något värde. För vad är det som visas på museum, vems historia återberättar vi, vad är värt att spara.

varför har inte jag hittat på det här?????

Tejo Remy tror att han gör möbler till droog design också, eller vad de nu heter, vet att han har gjort en lampa som är som massor med mjölkflaskor som hänger från taket. Ja men fint är det....Sån skulle man ha hemma..undrar hur det blir när man flyttar, måste man plocka isär då??? Merde...

lite badrum

Mr González, ny favvo!

Denna hittade jag och många andra på art forum. Har han byggt det eller är det trixat? I do not know. Men det är vacker och hemskt på samma gång, som om några rika flytta in i en favela och försökt snofsa till det med lite glasfasad och funktionalism. I like! Tänkte att jag kanske skulle göra en affisch som gör reklam för min arkiv installation som kanske skulle vara lite inspirerat av detta....enjoy.

pocket seed library

Pocket seed library är ett slags konstprojekt som går ut på att samla frön, byta frön och träffas för att ha picknick och då planterar man några av fröna men tar även med sig hem. Väldigt poetiskt tycker jag! Ett bibiliotek det är det jag ska bygga!!! Just give me the stories god damn it.

4th plinth

vad jag har tänkt på.....collective collection

ok, så här ligger läget nu. Jag började med att jag ville försöka förändra historien på fjällgatan. Nu lutar jag mer åt att jag vill samla ihop den. Jag har tänkt skapa ett slags arkiv som skall vara ihopsatt av många olika sorts arkivboxar och lådor, och samtidigt som det är väldigt ruffigt och gammalt så skall det vara ganska hi-tec innuti. ha ha, visst fattar man vad jag menar? Först så tänkte jag mig att man skulle kunna fylla detta arkiv med saker som man kan ta på, men insåg att det kanske skulle fyllas väldigt snabbt och tänkte att det kanske är lättare om man får berätta saker eller lämna saker med ett usb. Min tanke är att man skall få berätta vad som helst om vad som helst. Jag tänkte börja med att berätta om olika lärare som inspirerat mig, en samling, sedan kan någon annan få lägga till något i den samlingen, eller skapa en ny. Alltså en slags dator som är förklädd till ett arkiv. Funderade också på om arkivet skulle vara varmt och kanske lysa lite om man kommer närmre. så att om det är vinter så kan man värma sig. En annan tanke var att ha många olika arkivskulpturer i flera olika städer, för att sedan byta plats, så att andra kan få lyssna på vad de sagt. Yes yes peace on earht is the next step in the this project. tänker mig att för att få lyssna på någon annans berättelse så måste man själv lämna något. Som en tidskapsel.

Var på en föreläsning för några veckor sedan, där fick jag lära mig lite om the 4th plinth. En tom statysockel vid trafalgar square. Den har blivit en plats för tillfälliga skulpturer och statements,,något föränderligt. En av konstnärerna Antony Gormley skall göra sockeln till en talarstod eller vad man nu kallar det för, där vem som helst får gå upp och säga sitt. Lite så tänke jag med mitt arkiv, förutom att det ska samla på sig allt också.

arkiv

ja, jag har haft en liten down period när det gäller denna blogg.

Men nu är jag back on track.. Mer kommer senare idag.

...och sagan fortlöper

jag har tänkt på min fiktiva historia en hel del när jag var i Berlin. Blev ganska inspirerad av Beuys och hans "fiktiva" CV, där han skrev om sitt liv där viktig händelse var som en konstutställning. Jag ska försöka hitta en bild på det, dum som jag var så tog jag ingen bild,,,,men kan biofoga några andra istället.

Men hursomhelst så har jag tänkt så här nu, att eftersom jag ska bli lärare så vill jag göra något om en lärare. En historia om en lärare på fjällgatan, en lärare som gjorde coola och bra saker, precis så som jag vill göra, en förebild. Det blir ju också som en slags undersökning om hur jag vill att min lärarroll skall vara.

när vi var i NY, pratade vår handledare Amy Brook Snider, en hel del om att man som lärarstudent behöver en slags mytologi kring lärarrollen, att man behöver hjältar och förebilder att inspireras av. Därför hade hon satt samman en slags kurslitteratur med massor av olika texter, där många var just av lärare som jobbat på olika sätt och berättade om verkliga saker.
Ja! jag vill ha lite lärarhjältar! Varför finns det inga sådana? För att de inte har tid att vara ute och visa upp sig?? Det är väl Stavros Loucas kanske som är en hjälte,,han har ju varit med i tre krig sägs det och är världbäst på att lära ut matte. Men jag skulle vilja ha mer. Inom andra yrken finns det ju kända utövare, jag skulle vilja ha just detta. Inte några teoretiker utan vanliga människor, kanske är det jag som inte letat, men nu ska jag leta.

yepp.

när jag tänker på fjäll

Fjäll= ett högt berg, som är högre än trädgränsen, måste ett fjäll vara en viss höjd kanske, men det är snö, glaciär, lavin, porlande bäckar, friskhet, det är så hälsosamt och stärkande.

Fjäll= fiskar har fjäll, ormar har fjäll, drakar har fjäll, ett skydd, något blänkande, något som man kan tappa och byta ut. Man fjällar när man bränt sig av solen.

vilken typ av fjäll är fjällgatan,,,ha ha jag tror det är ormfjäll. det är tuffare

idag-bygger modell

Jag vet inte var jag ska börja med mina tankar, så idag har jag byggt lite.

inspiration

När jag tänker på fiktion, tänker jag på teater. Där använder man ju scenografin för att skapa rum och för att skapa en känsla av att man faktiskt befinner sig på 1500-talet. Det finns massor med trix man kan använda sig av för att lura publikens ögon, genom ljus, perpektiv, vinklar och vrår. Jag tänker mig att historien kanske är lite som en teaterscen, någon har huvudrollen och berättelsen är baserad på en sann händelse, men scenografin är kanske lite annorlunda än mot vad det var i verkligheten och likaså karaktärerna. Vad är sant och vad är fiktion? Här kommer några bilder som jag gillar av Joseph Cornell, han var intresserad av scenografi och teater, han byggde små skåp.

Gregory Crewdson, som ställde ut på Hasselblads förra hösten, jobbar med att skapa fiktion. Hans fotografier att regiserade in i minsta detalj. De är väldigt sorliga, men vackra. Jag tänker mig att de handlar om den amerikanska drömmen och ensamhet.

historia arkiv fiktion

Jag tänker nog gå vidare på mitt historiespår. Det där med att problemet med många miljonprogramethus var att det inte hade någon historia och hur lång tid det tar att skapa historia, och vad är det som räknas. På konshallen just nu visas en utställning som heter History acts på konsthallen, kan verkligen rekommendera ett besök. En konstnär, Peter Watkins, hade iscensatt franska revolutionen, med rekvisita, kläder, plats osv, allt var tidstypiskt förutom att ett tv-team gick omkring och intervjuade människor om det rådande läget. Det uppstår en nästan komisk kontrast, men också ett slags ifrågasättande om vem som skriver historien och vems historia det är. Oftast är det kanske inte de vanliga människorna som får sin röst hörd i historieskrivningen och kan man då säga att den är sann? I våras när vi var i New York såg vi en utställning på Internation center of photography som hette Archieve fever, vilken också tog upp liknande frågor. En konstnär hade intresserat sig för det faktum att det inte finns några svarta kvinnliga filmstjärnor i stil med marlene dietrich, hon ville väcka tankar kring detta och skapade en fiktiv svart filmstjärna, genom en rad bilder som upplevdes som väldigt autentiska.
Jag tycker att det är intressant att man kan ifrågasätta historien genom att skapa historier.

ska försöka skapa en fiktiv historia kring nya masthugget. Kanske en framtidshistoria. vet inte om jag ska använda film, skapa minnesmärken, eller använda fjällgatan som rekvisita i en teaterpjäs. well well,

I love betong

sen är ju betong ett göttigt material att använda sig av, det är liksom ruffigt och low-tech och det blir rejält något man kan ta på. Kanske ett bra alternativ till mer traditionella material, kanske får man prestationsångest av vitt papper och smala penslar. Kanske är gjutning ett bra sätt att visa att det finns olika alternativ, olika tillvägagångsätt, och något som man kanske skulle kunna börja ett läsår med. Visserligen kan ju gjutning blir hur komplicerat som helst, men det är mest själva materialkänslan som jag vill åt, att det blir något som tar plats, som man inte kan lägga i en teckningsmapp.

sen tänkte jag på musiken. Kanske skulle man kunna samarbeta med musikläraren på skolan, konst och musik, arkitektur, vad finns det, hur kan det låta, är det helt galet, vad ville de osv?
yes

Vad har jag lärt mig nu då?

Kan man användas sig av det jag har gjort i skolan? Jag har tänkt en del på detta under den gångna veckan och till en början så kändes det hela ganska abstrakt, ska man gjuta små betongklumpar och ja ha, vad då liksom? Men det jag tycker att jag har lärt mig genom detta projekt är nog att allt man ser på innehåller olika lager och strukturer av ideal och identitet. Att man kan analysera byggnader precis som en bild eller en text. Vad säger ditt hus? Hur har det präglat mig? Måste hus se ut på ett visst sätt? Vilka bygger hus? Kan man anpassa husen efter de som ska bo där, mer än vad man gör idag? Är hus könsneutrala, dvs. innehar de en viss typ av norm,? Är det bra, dåligt? Berättar husen någonting, förknippas de med någon historia, positiv eller negativ? Är det viktigt att ett hus har en historia? Kan man påverka den?
Vilket får mig att tänka på mina föräldrar som bor i ett hus som är byggt på 60-talet, (visserligen i timmer och rött, men blyinfattade fönster) men om man jämför med resten av husen i byn så är det ju relativt nybyggt och innehar inte någon direkt historia. Min mor G, upplever att hennes föräldrahem som också ligger i byn som en plats som hon hellre skulle bo på, eftersom där har alla hennes släktingar bott i hundratals år och där är gården präglad av alla de sysslor som man utförde i jordbruket förr. Ja en liten parentes, men jag tycker att det är en bra illustration över att det där med historiskförankring har en viss poäng när det gäller att bosätta sig. Nu blir det ju kanske lite extremt, för det är ju inte alla som bott på samma ställe (som min släkt) och därav kan ha en sådan plats. Jag tänker på alla de människor som måste lämna sina hem pga krig och annat, där blir det ju oerhört viktigt att skapa en ny gemensam historia och samhörighet.

tack och bock

hallå gött fölk.

Tack för fin utställning! Här kommer några fina bilder som jag precis hittade.

check out. littlepaperplanes

Skuggan! - wellpapp är det nya svarta!

på era platser

Nu står grejerna i aulan. Ok hur känns det egentligen? Måste nog redogöra lite mer för´hur jag har tänkt kring själva formerna. Jo alla saker som sticker upp ur betongen, lite ståltråd, en stol, sugrör, papper, byggklossar, de har jag tänkt att ska symbolisera berättelser, eller de berättelser som en plats har, och att många av de hus som byggdes under miljonprogramet faktiskt blev helt historielösa, eftersom de ofta byggde på platser om varit helt obrukade tidigare. hur långt tid det kan ta att skapa en gemensam historia kring en plats. Jag tänker mig att de små sakerna som sticker upp nästan ska vara som groddar, att det kanske inte är förräns nu som dessa områden börjar få en gemensam historia, räknas som en del av det resterande samhället.

Men jag tänker mig också att dessa små utstickande grejer har lite med favelas att göra. Jag tror att man ofta låter balkar och armeringsjärn sticka upp på taken när man byggt något färdigt, så att man kan bygga vidare. Att det är något som pågår, en utveckling, en sång som inte slutar låta, den bara förändras. Det är därför som byggklossarna får vara med. Jag tycker att de symboliserar husens ljud, att de har en bestämd och form, men att man kan utveckla och förändra tillsammans med andra klossar. Jag tycker även att de handlar om historien om dessa områden som hela tiden byggs på. Sen tycker jag att det blir en skön kontrast mellan den allvarliga betongen och de barnsliga klossarna. Som om att klossarna retas med betongen och tvingar den att slappna av och bli lite kul den också!

Jag har även gjutigt några av betongklumparna i olika former som redan har en slags historia, en bortglömd sådan, dels i tändsticksaskar, tampongaskar, matlådor. Det är en annan variant av att sticka ståltrådar och andra saker i betongen som jag skrev om först. Att gjuta i något som redan har en historia tillför något till betongen, det blir inte bara betongfyrkant, det blir blod, eld och mat också. För att illustrera det där med historia och pågående ljud och att allt berättar något även fast det inte har några krusiduller, att det inte bara är ett statiskt plibbande det är passioner också. Inser nu att det kanske blir väldigt laddat med tampongaskar. Nu skulle jag nog hellre ha byggt ett helt hus med bara betongtampongaskar och inriktat mig mer på identitetsskapande i arkitekturen, eller byggt i betongtändsticksask. Det känns som om man är mitt i någonting.

att rita till musik

Känner att jag har någon slags hat-kärlek till det jag har gjort. Jag gillar själva tanken med att man skulle kunna översätta musik till arkitektur eller konst och viceversa, fast samtidigt så blir det lite konstlat tycker jag iallafall när man tar in det i skolans värld. Vem har egentligen inte varit tvungen att rita till musik i skolan,,klassiska symfonier,,,massa explosioner på papperet. Enligt den friakonstens tradition, eller modernismen, att man bara ska släppan fram sina innersta känslor och så blir det något bra, det blir fin konst? Det betyder ju inte att det är något fel med att rita till musik, det kan ju bara kännas lite abstrakt och ogenomtänkt. Blir inte mitt projekt precis så, en slags känslosam sörja? Jag hoppas inte det, eftersom jag har försökta att sätta det i ett sammanhang och ifrågasätta hela grejen med musik och arkitektur. Sen så ville jag även ge någon form av upprättelse till miljonprogramet genom att ge det musik. Och protestera mot den rådande normen (som jag har läst om under detta projekt) av arkitektur och musik, att denna sammanslagning enbart skulle gälla för viss typ av musik och viss typ av arkitektur. Att det måste finnas ett klimax. Under en handledning som var det någon som påpekade just detta med klimax som en form av ejakulations fixering, som om att denna musik och arkitektur har någon slags manlig macho stereotyp förebild. Att visa sig stark och mäktig.. Ja, kanske är det så, med tanke på arkitektur och komposition länge var ett mansdominerat område är det kanske inte helt konstigt om det finns sådana tendenser. Jag tycker att detta är oerhört intressant och skulle önska att jag kunde undersöka detta ännu lite mera. Läser lite om Katarina Bonneviers som skrivit boken "Behind straight curtains: towards a queer and feminist theory of architecture" Hon säger att "Jag menar att arkitektur skapar oss lika mycket som vi skapar arkitektur. Arkitektur skapar identitet och tillhörighet, konstruktioner som båda är beroende av genus och sexualitet". Det är klart att det är så, jag kan tänka mig att om jag hade fokuserat mer på själva planlösningen på fjällgatan så hade detta projekt sett annorlunda ut och det hade varit intressant att följa det spåret. Men jag har valt att se på husen och dess läten på ett könsneutralt sätt. En statiskt grund, ett cykliskt ljud, som fylls av andra, av de som kommer förbi, det som händer, den som har lust att vara med, något som pågår över tid, som byggs på, som skapar historia, ytterst subjektivt kanske, men det är så jag känner det.

några olika partitur.

sylvano Bussoti var en avant gardistisk kompositör, som försökte att skriva tid och gestalta ljud och tystnad, hans grafiska partitur ställdes ofta ut, bara för att de var så fina. Men det ser ju väldigt klassiskt ut. Är parituret bara en bild i sig eller skulle det kunna bli ytterligare en annan bild när själva musiken spelas, blir det till ett hus då? Hur skulle det se ut? Jag tycker att det är intressant att han försöker att skriva ner tiden. Det är lite det som jag har fastnat för när jag har tänkt på fjällgatan och dess historia, när får en ny plats tillåtelse att ha en historia, efter hur många år? Därför har jag låtit min musik präglas av tickande och ganska statiska ljud som ska illustrera tid och att hur området nu kanske fått en historia genom de som lever där.

Erik Satie, är en kompositör som jag gillar. Han ritade det här huset, "hotel de la suzonnieres" vilken man tydligen kan likna vid hans musik. När jag lyssnar tycker jag nog att de påminner om varandre, kanske eftersom musiken likt tavlan är ganska gles utan extra krusiduller men ändå väldigt ren och ordnad med väldigt speciell form, ungefär som hans musik.
När jag var sjuk försökte jag göra ett partitur av en del av fjällgatan. Jag ville få fram att de tydliga ramarna och pulsen, som jag tycker att jag ser i fönstren. Men sen att det bara är just ramar och att allt fylls av de som bor där. Att själva grundmusiken ständigt ljuder, men förändras beroende på vem som har solo.

Den här gillar jag bäst. (sara du fick vara med hoppas det är ok?) Läser i en tecknings bok att man " i vissa teckningar kan se och i sinnet höra släktskap mellan arkitektur och musik" (sarah simblet stora boken om teckning) Jag undrar om man kan se fjällgatan när man hör min musik och tvärtom? Jag kanske är för övertydlig eftersom jag både gjort ljud och gestaltat själva ljudet..det blir kanske lite kake på kake,,men nej.

mitt område

gjorde mer betongklossar idag. Har även gjutit in mina hörlurar, de fungerar. Men de kommer inte att vara huvudpersonerna, det kommer nog att bli betongklossar i olika storlekar, och med olika berättelser. Återkommer med bilder sen.

För övrigt så har Mavis hittat till myspace, så att där kan man lyssna på de första två grejerna,,men nytt är på väg.

www.myspace.com/maritilis tror jag iallafall..

hus och musik

Fjällgatan låter som en cykel tror jag, ett ganska monotomt hummande som går runt runt, men det är inte helt statiskt för hummandet utgör grunden, ackompanjerar olika solon, eftersom det fjällgatan och alla andra sådan byggnader är fyllda med så många människor, som bor och har bott och alla gör ju huset. Olika verser, ibland en duett, eller kanske en kör??

Har även tänkt på att det där med ambition kanske inte stämmer. Ju mer jag tänker på miljonprogrammet så tänker jag att det var en lösning. Eftersom sverige inte hade stött på detta problem tidigare, alltså hur gör vi med alla som kommer till städerna, hur löser vi bostadproblematiken snabbt. Jo man byggde snabbt och det känndes kanske bra först. Men man funderade kanske inte över hur människor vill bo och vad det är som gör att de trivs.


Läser en bok just nu, (Låt den rätte komma in,,har glömt vad författaren heter) visserligen om vampyrer, men den utspelar sig i Blackeberg i sthlm. Författaren inleder boken med att skriva om förväntan som fanns när man var på väg att flytta in i de nybyggda husen, men att det liksom kändes tomt sen ändå och det förklarar han med att "den här platsen har ingen historia" den är byggd mitt ute i ingenstans utan några berättelser och inget att samlas kring, att bygga kring. Därför måste man ju skapa sig sina egna historier börja om helt. Fjällgatan har ju tur på ett sätt, för där finns ju redan historien som man alltid kan luta sig mot. Undrar hur lång tid ett område måste finnas för att de ska räknas som om att de har sin egen historia, 10 år? vet ej.

ha ha rolig grej!!

Nu hoppar jag lite tillbaka till det förra dalarelaterade projektet, kunde inte motstå denna lilla artikel som fanns på msn i morse. Tydligen så är det kris bland spelmännen och nu får det vara nog! Ha ha sura spelmän, det känns liksom så tvärtemot, var tog allt tjo och tjim vägen. Men det finns nog en bit som heter gråtlåten, så de tar nog den. Men det är ganska roligt när man tänker på hur mycketmakt spelmännen faktiskt har , de bär ju upp en hel identitet på sina axlar! Yes you go fiddle!

Dalarna, folkdräkter och dans kring midsommarstången medan solen sjunker i Siljan. Kombinera det med dragspelsmusik och fram träder något av en sinnebild av svensk sommar.
Men 1 600 spelmän hotar nu med strejk i midsommar nästa år om planerna på att lägga ner Folkmusikens hus i Rättvik fortskrider.
- Det blir tyst i Gropen i Leksand. De får köra med disko, säger ordföranden i Dalarnas spelmansförbund Lars Jobs till Dala-Demokraten.
Förbundets protestlista på internet har snabbt fyllts på med namn från spelmän runt om i Sverige och även från andra länder, uppger tidningen.
- De tror att vi ska vara glada och spela gratis som vanligt. Ofta gör vi också det. Men nu trampar de oss på tårna, säger Jobs.
Politiker i Siljanskommunerna anser däremot att alla femton Dalakommuner borde ta sitt ekonomiska ansvar för det nerläggningshotade folkmusikcentret.
- Det är inte rimligt att de andra kommunerna inte är med, säger kommunalrådet Bo Pettersson (c) i Leksand.

sur surkorv och religion

samtidigt kan man ju tycka vad som helst om hela den här tanken. Men jag blir lite obstinat när det verkar som om det bara är de häftiga byggnaderna som får låta. Hallå, tänk på alla korvkiosker och villor och busskurer och friggebodar, är de sämre!! Sen tycker jag nog också att om man skall prata om arkitektur och musik, borde man inte kunna prata om allt och musik?? Peter Nilsson, någon slags rymdforskare, skrev en bok om musik och matematik (tror den heter Ljuden från kosmos) och hur allt är uppbyggt enligt liknande mönster vilka kunde liknas vid mönstren som finns exempelvis i naturtonsskalan osv. Ja hör ni, det låter lite religiös på något vis. ja

music for airports

http://www.youtube.com/watch?v=-PypklfMnhw


Detta är ett projekt som Brian Eno jobbat med. Kanske inte riktigt så som fjällgatan kommer att låta, men ändå. Har varit väldigt sjuk, så det har stått lite stilla, sitter nu och ritar någon form av partitur. Det står mycket om uppbyggnad och stuktur när man läser om musik och arkitektur, att det har liknande beståndsdelar, och att riktigt bra arkitektur måste ha ett klimax som i klassisk musik, som guggenheim museet i New York. Men betyder det att all annan arkitektur som inte har något klimax är dålig arkitektur? På ett sätt så låter ju hela den här grejen med att "arkitektur är frusen musik" väldigt fint och tillåtande. Men egentligen så är det ju lite förutbestämt att det bör låta på ett speciellt sätt, läste i en artikel att man helst skulle översätta arkitektur med klassiskmusik eller jazz, gör inte detta att det blir ganska förväntat fint? Jag vet inte var jag vill komma med detta, men det tycks mig som om att även fast det låter väldigt intuitivt och fritt så är det en bestämd intuitivitet och frihet. I say no to this,,fjällgatan can sound just as she/he wants to!!! Har fjällgatan någon bestämd köntillhörighet?

concrete jungle

idag har jag gjutigt, händerna känns nu sträva och sandpappriga, intressant var det, vi får se hur det blir,,spännande att vara tvungen att bara vänta på att det ska brinna färdigt,,man kan liksom inte hetsa vidare. I och för sig så grejar jag ju ändå med ljudet och kanske gjuter jag liter mer. Ska försöka lägga upp mina ljud på myspace och lägga upp en länk här så att man kan lyssna..well well.

struktur

architecure is frozen music

Jag tror att det var Gothe som sade att "arkitektur är frusen musik", tror att han kanske menade att alla konstformer hör samman att de tillsammans är något gudomligt och genomströmmar allt vi gör, men är inte helt säker på denna tolkning, ska kolla upp.

andra menar att man inte kan översätta musik till arkitektur, att varje konstform är sin egen och inte något annat. Det blir ju andra sidan ganska svårt att hävda i dagens samhälle där alla konstformer lånar av varandra och det kanske inte längre finns samma tydliga uppdelning.

Yo Yo Ma som är en väldigt känd cellist: "believes that music and architecture share commonalities in such concepts as tension, space, proportion, and material and that he can experience architecture through perceptions and imagining, creating, an 'audio virtual reality.' Computer generated images of architecture, especially Piranesi's Carceri as exemplified in the video-recording, may be seen as having similarities to musical constructions. However, the metaphor may not be frozen music because music is in constant flux as architecture may be."

Men om arkitektur är frusen musik, hur låter då en igloo som i sig redan är frusen, fryst frusen frusnast......svårt.

ambition

Jag har hittat ett spår. Jag började läsa lite mer om arkitektur och hittade detta.

"Den stora spridning som modernismen har idag skedde inte förrän efter andra världskrigets slut. I flera av de europeiska länderna existerade den parallellt med klassicismen, men eftersom det var i de europeiska diktaturerna under 30-talet som klassicismen kom att dominera, blev denna stil i hög grad förknippad med dessa. Modernismen, som under kriget hade utvecklats och använts i de demokratiska staterna, kom däremot att symbolisera demokrati."

Alltså en större kontrast mellan klassicism och modernism än den rent stilmässiga, eftersom de även bär på olika politiskaideal. Detta fick mig att tänka på trähusen, de gröna och gula, skulle man kunna kalla dem för klassicistiska? Om inte annat så finns det ju sådan hus bara ner för backen. Tidigare hade jag mest tänkt på skillnaderna mellan husen som just gammalt/nytt, trä/cement osv. Men denna skillnad gjorde det hela lite större. Om detta gällde för arkitekturen torde det ju även gälla musik, alltså olika stilar som förespråkades i olika politiska sammanhang. Klassiskmusik tänker man nog ganska direkt på när man ser något klassicistiskt eller bara tänker på det ordet. Men hur låter funktionalistiska hus, hur låter husen på fjällgatan? Kommer ihåg i början av första terminen när jag ritade av en Stena färja och tyckte att fönstren var som ett partitur, pga deras exakthet och repetativa mönster. Lite så känner jag mer Fjällgatan också. Stora volymer, taktstreck, rytm, en väldigt statiskt ram. Som kan fyllas med vad som helst skulle jag nog tro.

Jag har läst lite om Alison och Peter Smythson, vilka var med och skapade brutalismen. Inte för att fjällgatan är brutalistiskt, tror att det snarare är funktionalism, eller någon slags blandning. Men deras tankar kring arkitektur är ändå ganska spännande. Ex: "Den nya inriktningen, ledd av bland annat Alison och Peter Smythson , kom att kallas brutalism och dess förespråkare ansåg att det inte var arkitekternas uppgift att omforma samhället, utan dessa skulle endast avspegla världen i Kalla krigets skugga som den var; rå och brutal, full av arbetslöshet, bostadsbrist och massinvandring". Härligt!

This "truth to materials" approach was anti-aesthetic, but, the Smithsons believed, more honest and true to Modernism's basic principles. Reynar Banham dubbed the school 'the New Brutalism', a movement which aimed, in his words, to "make the whole conception of the building plain and comprehensible. No mystery, no romanticism, no obscurities about function and circulation."

But the honesty in the Brutalist treatment of materials means that these buildings are often considered to be simply ugly, and what's more, have not proved immune to the crippling social problems which spread in the 1970s in particular.
With many Brutalist buildings, the feeling exists that the needs of expressing an architectural ideal comes before the needs of the human beings who have to use them. By the time the backlash against Modernism was in full swing in the 1970s, Brutalist buildings often bore the brunt of the criticism.

När man läser detta så kanske man kan tänka sig varför husen inte blev någon större hit i england. Men jag tycker att det är intressant att de ändå hade en slags ambition, både materialmässigt och tankemässigt som världen kanske inte var redo för. Eller att kanske var det så att områdena blev så likriktade. Jag kommer att använda mig av detta, råheten i materialet, hur det låter och göra något ambitiöst.

.

äta eld och kasta knivar så känns det.

men nu så

jag har tänkt nu hela dagen. så att nu ska jag sluta. Men jag började iallafall att fundera på husen en hel del när jag var på fjällgatan idag, miljonprogram, miljonprogram. Det som slog mig var ambition. Tänk att man mellan 1964-74 byggde över en miljon hus i varienade storlek, ambitiöst! Dessa hus finns nu i varje stad, 25% av sveriges befolkning bor i dessa. Vad är 25% av 8miljoner, 2miljoner. Det är som sthlms befolkning gånger två. Tänk en stad dubbelt så stor som stockholm med bara miljonprogrammethus. Inte så kul kanske. Nej. Varför blev det så fel? Det tänkte jag undersöka lite mer.

"Tre huvuddrag kan urskiljas för den nya arkitekturen: byggnaderna behandlas som volymer och inte som fasta kroppar som förr; byggnadernas nya stål- eller betongkonstruktioner skapar en regelbundenhet och en underliggande rytm; alla former av påklistrad dekor eller ornament tas avstånd ifrån. "

Bifogar denna bild, vet inte var den finns. Men jag tycker att den är så cool! I say yes to Betong!

bilder

Lite olaufur eliasson, undrar hur det känns att heta olaufur? Som att vara med i Eddan? Lite visdom och hjälte är det ju sannerligen över det.

Hittade lite bilder av Robin Rhode, han dansar runt när han ritar,,dancing with bottles... och cykelbilden!

hit och dit

Jag har funderat på många olika saker under dessa två veckor. Dels på min roll som handledare men även på projektet. Kanske har man större krav på sig själv eftersom man har gjort det hela en gång förut? Jag hade en idé om att förändra hedens och närområdets identitet till en något ruffigare och skummare sådan, men kommer nog att använda mig av detta vid senare tillfälle (visar bilder senare). började istället att tänka på hur platsen skulle kunna se ut i framtiden om jag fick vara med och bestämma... men sen så ändrade jag mig igen och började återigen att tänka på inhängnade ytor och kolonialism......