jag gillar när det är upp och ner

i amerika

kom på när S och jag var i NY så träffade vi ju en hel del amerikaner, (inte så konstigt). Men de är ju verkligen en del av den här att "man ska ha så mycket på gång" kulturen.

(kallprat på en fest)

M - Hi my name is Marit.

Amerikanarn' - Maaeritte??....well you know I've got a lot of projects goin on right now.
I'm working on a documentary, we'll shoot it in Europe, think it will be pretty
cool. bla bla bla bla blabla. I'm also a designer i have my own label,
you can buy it in a really cool shop in williamsbourgh

M - ok sounds great. I am from Sweden.

Amerikanarn' - Switzerland, ok that's awesome!


ok, där överdrev jag ganska så mycket. Men Amerikaner är bättre på att prata om sig själva och vad vill jag säga om det egentligen, jo att det var ett tydligt exempel på hur viktigt det är att påpeka att man faktiskt inte är en tråkig person utan några ambitioner. Den som lyssnar på en sådan människa, som har sjukt mycket coolt på gång, påverkas ju ganska lätt, jag får iallafall lätt lite prestationsångest när jag träffar sådana människor. Kanske är det lite dit vi är på väg, att man inte prestenterar sig själv, utan det man gör?? Nej det var väl cyniskt!

Jag slår ett slag för ocoolheten!
äsch, det funkar inte, klart jag vill vara cool!
Allt jag skriver blir så stort!
Men jag vill vara cool på mitt sätt.
reclaim the cool.

den duktiga flickan

det har gått tusen år sedan jag skrev...

MEN

Jag har tänkt en hel del på min ingång, det här med vad man kan åstadkomma med sitt liv, alla krav som finns, allt man borde göra, kunna, och känner att det jag längtar mest efter är balans. Jag vill ju lära mig saker och utvecklas, men jag vill också kunna slappna av och vara nöjd med det jag kan då och då. Inför varje lektion som jag har haft på min praktik så känns det som om jag har förberett mig 'til death, det är visserligen bra, men jag önskar bara att jag kunde vara lite mer cool med saker och lita på att jag faktiskt kan något. För jag är så trött på att vara så där "duktig", att alltid ha en massa saker på gång, veta det mesta, vara snäll, fixa, jobba när ingen annan kan och sen samtidigt hela tiden vara osäker på om det man gör är riktigt bra. Nu tänker ni kanske att jag är ute efter någon form av medlidande eller att jag är en slags galning, men mohaha haha så är inte fallet. Ha, låter jag bitter eller?? Gött

Jag träffade en tjej en gång som hade högsta betyg i alla skolämnen, men kände sig ändå aldrig nöjd och var väldigt självkritisk. Det tog oerhört lång tid för henne att bli klar med olika uppgifter därför att hon hela tiden ville göra sitt absolut bästa. Det är ju naturligtvis bra att man gör sitt bästa, men jag menar att inget behöver gå till överdrift, man ska ju ha roligt också.