visslande mannen!!

Det finns en man här i stan som verkar var den gladaste glada! Han visslar och cyklar! Kanske går han också ibland men då kanske han inte visslar så då lägger jag inte märke till honom. Men just att han cyklar och visslar höga och glittrande toner. Tror han bor någonstans kring stigbergtorget, har sett h0nom där några gånger. Men idag cyklade han på övrehusargatan! Jag undrar vad det är som gör honom så glad. Om det bara är allmän lycka, eller är det själva cyklandet, eller är det att han måste vissla för att göra cyklandet roligt. Eller är han på väg till sin älskade?I allafall så blir jag glad. Varför visslar man inte in public? haha han är ju som marits visa, han "sjunger och trallar", fast i staden! Borde vi visa vår lycka på ett lite mer puttrigt sätt kanske, gå omkring och gnola och tralla. Eller hör gladheten bara till de människor som är inblandade. Lite mera glad till alla!! tycker jag.! och GRATTIS TILL EMELIE SOM FYLLER ÅR IDAG!!!! PA PA PA PAM!!!!!

måste man förstå?

Om man inte läser i foldern. Förstår man då det jag gjort? Jag och Skuggan snackade om detta tidigare. vet är det mest synd om egentligen, det som inte vet eller den som borde förklarat bättre??? Äsch nu är det ju klart och betalt. yes

carl larsson och köttbullen

köpte köttbullar igår så här stod det på förpackningen..

" scan grundades 1899, samma år Carl Larsson gav ut bilderna från Sundborn där matdoften spirade i detaljerna. Ja, detaljer är viktiga-även inom kokkonsten. Värna det goda helt enkelt. För oss sprungen ur en genuin mattradition. Vi för matkonsten framåt-med den goda smaken från förr"

I say no more,,myten säljer!

dockan har ledigt ska kolla på tv hela dagen

det är klart

Jag har inte skrivit på ganska länge, den sista veckan var så full av att bara fixa och göra att jag inte han reflektera särskilt mycket över något jag gjorde. Men de två collagen som jag har med kan kanske verka som ett väldigt hastverk. Visserligen gjorde jag dem väldigt snabbt, men jag har gått och funderat på dem ganska länge, man skulle nästan kunna säga att de varit med ända från början. Då hade jag tänkte göra något som bestod av gamla material som man använder sig av där jag kommer ifrån. Jag tänkte på lin, broderi osv. Hade precis varit och sett en fantastisk utställning med en kines som jag inte minns namnet på, men han återänvände iallafall traditionella material (för honom), krut. Jag det blev inte riktigt så, men i collaget så har jag använt trä, tyg, papper mot en blank och svart yta.

den blanka ytan- ett piano, stad, något snajdigt, något svalt, något man kan spegla sig i, en bearbetad yta. staden

träet, - landet, obrukat, grovt, stickor om man stryker med handen över det, det får man inte på det blanka.

tygbiten, och bilderna-länk till filmen, dels en bild av dockskåpet där det är nästan helt tomt, dels en bild som sitter på väggen i dockskåpet i filmen.

fingeravtrycken kommer från en tanke jag fick när vi skulle in i USA, tänk att man måste ge sina avtryck för att få vara del av en gemenskap. Är det så man gör i vanliga livet också, lämnar in sin lojalitet och blir godkänd av någon slags gemenskap. Är man välkommen, vill man vara välkommen, är man mera välkommen i staden än på landet?

ja men bilderna handlar om alla saker jag tänkt...