ny dator

yes nu kan jag skriva lite igen.
det jag vill säga eller SKRIKA är att idag drabbades jag av en slags ångeststresspanik lite granna, fan fan fan.

men det måste gå.


yey.

jag tänker på lådor

skulle också vilja ha en roterande låda,
där allt i arkivet blandas och blir jag.

köket

rotating kitchen from Zeger Reyers on Vimeo.

galleri 54

just har galleri 54 en form av jubileums utställning. De har funnits i 50år och firar detta genom att öppna upp sitt arkiv för allmänheten. Tydligen så hade alla papper legat huller om buller tidigare och för att ordna detta bjöd man helt enklet in arkivarier från landsarkivet som strukturerade informationen. En intressant sak med detta är att det inom konsten ofta brukar vara konstnärer som kommer till arkivet och gör något med det, nu är det arkivet som kommer till konsten istället, vilket är en intressant vändning. Det hade varit roligt om det hade gjort två utställningar en utifrån landsarkivet och en från galleri 54, med fokus på arkiv alltså. I utställningen visades gamla tidningsurklipp om olika konstnärsbråk, tydligen är gruppen bakom galleri 54 en radikal utbrytare från konstnärsgruppen i Göteborg, vilket inte föll alla så väl i smaken. Hursomhelst man kunde även öppna arkivmapparna och granska galleriets årsredovisningar etc. Efter ett samtal med en av de anställda fick jag dock uppfattningen om att poängen med arkivet inte var själva granskningen, eller vad man väljer att spara, hur historia skrivs, utan snarare själva formen av arkivet och att det belyste detta jubileum. Men jag tänker mig att de ändå är ute efter någon form av transparens.


jag har iallafall bestämt mig för att göra ett riktigt arkiv.
först tänkte jag att det skulle vara ett arkiv som finns på nätet, som lätt skulle kunna växa. Ska kolla upp något som heter Google wave, som kanske skulle kunna fungera som någon form av arkiv. Men vill ändå ha ett fysiskt som på något sätt ger lite mer tyngd åt det hela. Det fysiska skulle kunna vara mer som en symbol över det arkiv som byggs på nätet. Tänker mig även att jag gör ett arkiv, om det finns tid, som är mer mitt eget personliga, som inte är lika strukturerat, som bara jag bygger på, arkivet i min hjärna liksom. hepp

flodhästen från glyptoteket

så här ser flodhästen ut som fanns med i klassrummet under mina so-lektioner på högstadiet. Den är från egypten, är inte helt säker på årtalet men några tusen före kristus kanske.

istället för musik....

förvirring.


ja en massa har jag tänkt sedan handledningen. Funderat på min plan och försökt bena ut den lite mer. tror att det blir tydligare nu, men ju tydligare det blir desto mer hittar jag som borde vara med. men jag har även lämna mina ögonbrynsfunderingar och tänker numera på hjärnor.

hepp.

jag tänker på christinas projekt

Hittade dessa bilder i min dator igår och kom att tänka på dig. Den ena är en gigantisk bilbana, Och den andra är tagen på museum of modern art i new york, tyvärr har jag inte skrivit upp vad någon av konstnärerna heter. well well.

ett sidospår:ögonbryn

jag har efter helgens och veckans intervjuer börjat fundera lite på utseendets roll, för en lärare. Skall man ha ett respektingivande utseende och vad är det i sådant fall? Bör man ha på sig neutralklädsel, inte sticka ut, så att eleverna kan koncentrera sig på det som är väsentligt? Jag har iallafall efter en av mina intervjuer börjat fundera på ögonbryn. Skulle jag bli intressantare som person om jag hade buskiga ögonbryn? Detta kanske låter fånigt och dumt. Men jag har efter mina intervjuer börjat fundera ännu mer på mig själv(yey!) och hur jag är. En av lärarna utgick väldigt mycket från sig själv, resor han gjort, platser, böcker, människor han mött. Vilket fick mig att tänka, var har jag gjort som är spännande och kan väcka någon annans intresse? Han har även ett väldigt uttrycksfullt ansikte som hämtat ur någon fantasyfilm. Hur ser jag ut när jag berättar något? Om jag hade ett par pliriga ögon med tillhörande buskiga ögonbryn, skulle mina berättelser bli intressantare och mer fängslande då?



Frida K, var ju som bekant också inne på det där med ögonbryn.

jag träffar mina hjältar

har intervjuat nu, lite igår.
samt skall fortsätta imorn.

Det har gått bra,
och det har blivit tydligare vad det är som jag gillat med dessa lärare.

Lärare 1. använder sig exempelvis av humor som ett sätt att få elevernas uppmärksamhet osv. tycker även att det är viktigt att bry sig om eleverna, att det känner att de är delaktiga i något. m.m .m.m I like!

Lärare 2. Utgår mycket från sig själv och sina intressen, för att kunna skapa engagemang hos sig själv och eleverna.
påpekar att man måste själv vara strukturerad komma i tid om man förväntar sig att eleverna skall göra detsamma m.m .m.m . Ilike


imorgon väntar lärare 3.

återkommer om detta...

jag gör som marianne, tänker på mig själv.

NÄr jag har tänkt på mina egna referenser och hur jag på något sätt har formats av mina erfarenheter, har Virginia Woolf ofta dykt upp(hur floskligt det nu än kan upplevas) som en av mina förebilder. Speciellt då boken "a room of one's own", men inte bara om det hon skrev utan även hur hon skrev, "stream of conciousness", att texten blev mer som man upplever världen, med alla dess intryck. Inte en mening och sen en punkt, utan många korta satser och kommatecken. (kan ge exempel på detta senare)



Ja, jag tänker ju på mig själv i detta projekt, precis som Marianne Lindberg de Geer, en rolig grej är att även hon nämner Virginia Woolf i en intervju me Linda Fagerström om tillståndet i konsten. Att den inte handlar om objektiv kvalitet, det handlar om "den egna köns- eller klasstillhörigheten, vilken slags utbildning man har, hur gammal man är, vilka erfarenheter man har, om man känner igen motivsfären och ett konstverks innehåll eller inte. Virginia Woolf konstaterade redan 1929 i Ett eget rum att ”fotboll och sport är ’viktiga ting’ medan modeintresse och klädköp är ’bagateller’. Och denna värdesättning överförs oundvikligen från livet till litteraturen. Det här är en viktig bok, anser kritikern, därför att den handlar om krig. Det här är en obetydlig bok, därför att den handlar om känslolivet hos kvinnor i en salong.” Alltså: mäns erfarenheter förväntas vara allmängiltiga, kvinnors erfarenheter betraktas ”bara” som kvinnors erfarenheter."

NOw what can we learn from viginia woolf, virigina woooolf, virgina woolf!

En intressant sak som jag insett under projektet, är att när jag ser tillbaka på mina tidigare lärare, från lågstadiet - eftergymnasial utbildning, så är det flesta lärare jag valt ut män. Hur kommer det sig egentligen? Det finns ju en uppsjö av kvinnliga lärare, rent logiskt så borde det ju därför finnas en uppsjö av "bra" kvinnliga lärare?? Måste kvinnliga lärare bevisa mer än manliga? Är det som i konstvärlden? Eller är det bara en slump att de flesta av mina utvalda lärare är män? EEEEOoooooo känner jag nu.

denna bild hittad jag på min dator, en gammal, men den passar ju liksom in.

könstiga collage

Jag bygger vidare på mitt arkiv eller, kartläggning av min identitet/yrkesroll. har använt mig av urdrag ur en massa böcker som betytt något under mitt liv,
mrs dalloway, a short history of myth, alice i underlandet, lyckad nerfrysning av herr moro, unruly nations, möten med bilder, pedagogerna, m.m, m.m.

men imorgon skall jag till dalarna för att träffa mina hjälte lärare, och kommer då förhoppningsvis finna material till mitt gestaltningsprojekt.

collagen här är egentligen inte något klart utan mer ett kok-ihop, av tankar och en påfågel.

i am making a map

hittade denna fina kartbild,
tänker att kartor, mönster och gamla minnen kommer att vara basen i mitt arbete,
i am making a map of the teacher me.

Funderar även på att besöka stadsmuseets arkiv och se om jag kan hitta någon användbart till min gestaltning. som kan användas i kombination med mitt egna arkiv på något sätt.

Blev lite inspirerad av Lenkes sätt att arbeta!





hur hon anväder sig av gamla grejer och syr ihop någon nytt....

i like Lenke

"En människa befolkar genom åren en rymd med bilder av länder, kungariken, berg, hav, skepp, öar, fiskar, rum, redskap, stjärnor, hästar, folk. Till slut upptäcker hon att den tålmodigt konstruerade labyrinten av linjer tecknar bilden av hennes ansikte" Jorge Luis Borges

Detta citat är hämtat från en bok om Lenke Rothman, och jag tror att författaren menar att hon hela tiden använde sig att sitt förfluta i sina verk, referenser, minnen, erfarenheter osv. Det tilltalar mig för det är ju det jag skall göra nu, undersöka mina egna erfarenheter för att hitta hur jag är och hur jag vill vara.

amy B

Det var faktiskt redan förra våren som jag började tänka på detta projekt. Det var när Skuggan och jag var i New York och träffade Amy B, rektor på Pratt som jag fann inspiration till detta.

Hon samlade på lärarberättelser och talade om att lärare borde ha nästan som sin egen mytologi. Med mytologi tror jag inte att hon menade gudar, utan snarare berättelser och hjältar.

min grej

Det jag ska jobba med hörni är detta:

"Det är svårt att hitta sin läraridentitet Det krävs många möten med andra, att jämföra sig med och samtala med" (ur att Finna Balanser Lars-Åke Kernell)

Alltså jag kommer att jobba med min läraridentitet, vilken typ av lärare jag vill vara, eller inte vill vara. Jag kommer att försöka ta reda på hur jag vill vara genom att intervjua lärare som jag själv har haft. Genom att utgå från dessa personer kommer jag även att synliggöra vilka traditioner och föreställningar jag bär på, men även ge läraryrket en personlig röst och stolthet. Eftersom dessa personer är i olika åldrar har de säkerligen mött och influerats av olika ideologier, vilket jag tror kan vara intressanta berättelser, allt är inte bäst nu och allt var ju inte heller bättre förr.

Anledningen till att jag vill göra detta är för att jag under utbildningens gång ibland har upplevt att avståndet mellan teorierna om lärande som tillhandahålls på universitetet och det rådande tillståndet i skolorna varit stort. Vid många tillfällen har jag därför tänkt att det hade varit bra om lärarstudenter haft möjlighet att träffa några yrkesverksamma lärare som faktiskt använder sig av de teorier och metoder som förespråkas på universitetet på ett fungerande och utvecklande sätt. Eller läsa texter där lärare beskrev sin egen lärarvision eller berättade om någon händelse som varit viktig för deras arbete. Med andra ord, förebilder som skulle kunna verka som inspiratörer för studenterna.

Om man blev medveten om vilka traditioner och teorier som döljer sig i den egna historien och verkligen plockar ut de delar som talat till en och varit bra, så skulle man kanske hitta förebilder och tillvägagångs sätt för en fruktbar undervisning och därigenom också undvika att falla in i något oreflekterat beteende.
Vidare så skulle jag vilja ha förebilder för att om möjligt motverka den bild av skolan och lärare som media målar upp. Relativt ofta skrivs det i tidningarna om hur dålig dagens skola är, hur dålig lärarutbildningen är, lärare har ingen kompetens osv.

För den sakens skull hade det varit bra att bygga upp nästan som ett arkiv med hjältelärare, som man för sig själv kan peka på när någon hävdar att skolan inte håller måttet.

Frisk

äntligen är jag på banan efter ett långt pass med influensa!! Lite sent, men ändå på väg.

jag gillar när det är upp och ner

i amerika

kom på när S och jag var i NY så träffade vi ju en hel del amerikaner, (inte så konstigt). Men de är ju verkligen en del av den här att "man ska ha så mycket på gång" kulturen.

(kallprat på en fest)

M - Hi my name is Marit.

Amerikanarn' - Maaeritte??....well you know I've got a lot of projects goin on right now.
I'm working on a documentary, we'll shoot it in Europe, think it will be pretty
cool. bla bla bla bla blabla. I'm also a designer i have my own label,
you can buy it in a really cool shop in williamsbourgh

M - ok sounds great. I am from Sweden.

Amerikanarn' - Switzerland, ok that's awesome!


ok, där överdrev jag ganska så mycket. Men Amerikaner är bättre på att prata om sig själva och vad vill jag säga om det egentligen, jo att det var ett tydligt exempel på hur viktigt det är att påpeka att man faktiskt inte är en tråkig person utan några ambitioner. Den som lyssnar på en sådan människa, som har sjukt mycket coolt på gång, påverkas ju ganska lätt, jag får iallafall lätt lite prestationsångest när jag träffar sådana människor. Kanske är det lite dit vi är på väg, att man inte prestenterar sig själv, utan det man gör?? Nej det var väl cyniskt!

Jag slår ett slag för ocoolheten!
äsch, det funkar inte, klart jag vill vara cool!
Allt jag skriver blir så stort!
Men jag vill vara cool på mitt sätt.
reclaim the cool.

den duktiga flickan

det har gått tusen år sedan jag skrev...

MEN

Jag har tänkt en hel del på min ingång, det här med vad man kan åstadkomma med sitt liv, alla krav som finns, allt man borde göra, kunna, och känner att det jag längtar mest efter är balans. Jag vill ju lära mig saker och utvecklas, men jag vill också kunna slappna av och vara nöjd med det jag kan då och då. Inför varje lektion som jag har haft på min praktik så känns det som om jag har förberett mig 'til death, det är visserligen bra, men jag önskar bara att jag kunde vara lite mer cool med saker och lita på att jag faktiskt kan något. För jag är så trött på att vara så där "duktig", att alltid ha en massa saker på gång, veta det mesta, vara snäll, fixa, jobba när ingen annan kan och sen samtidigt hela tiden vara osäker på om det man gör är riktigt bra. Nu tänker ni kanske att jag är ute efter någon form av medlidande eller att jag är en slags galning, men mohaha haha så är inte fallet. Ha, låter jag bitter eller?? Gött

Jag träffade en tjej en gång som hade högsta betyg i alla skolämnen, men kände sig ändå aldrig nöjd och var väldigt självkritisk. Det tog oerhört lång tid för henne att bli klar med olika uppgifter därför att hon hela tiden ville göra sitt absolut bästa. Det är ju naturligtvis bra att man gör sitt bästa, men jag menar att inget behöver gå till överdrift, man ska ju ha roligt också.

Döden på film

I våras var jag på en föreläsning om döden på film under filmfestivalen. Andreas Jacobsson hette han som doktorerat på ämnet. Han menade att västvärlden ofta framställer sig själva som en odödlig kultur, och att döden som fenomen har förändrats, vi lever längre genom att vi lever i ett välfärdssamhälle, vård, smärtlindring osv.

Han menade att man i västerländsk film ofta ser på döden som en fiende som man måste bekämpa, den är ofta orättvis, unga människor dör. Man försöker köpa sig tid.

I motsats till detta så menade han att man i ex Japansk film hade en mer avslappnad inställning till döden, något cirkulärt som man inte kan styra över, reinkarnation, karma osv. Men där är det ju religionen som gör det hela avslappnat, måste den finnas för att göra döden lätthanterlig? Kanske.

Memento Mori

Denna mötte jag i helgen när jag var ute på en liten promenad. Texten finns även på stampens kyrkogård i Göteborg. Lite dramatiskt och stort. Känns som något som fått finnas kvar från förr när döden inte var lika "tabubelagd". Jag tror efter några google sökningar att den handlar om att inte vara högmodig och att påminnas om att alla dör, men även att njuta av livet.
Enligt (http://forum.skalman.nu/viewtopic.php?f=38&t=19641&p=301188) så när Caesar återvände till Rom efter ett lyckosamt krigståg och mottog folket jubel hade han en slav brevid sig som viskade Memento Mori "Kom ihåg att du är dödlig", eller någon annan liknande fras i hans öra. För att inte framgången skulle stiga honom åt huvudet, att han inte var någon gud. Kanske är det detta som lever vidare i "tänk på döden" som vi finner vid olika kyrkor. Undrar om någon av dagens fältherrar och kvinnor har någon som viskar dem i öronen?

I ett gammalt nummer av tidskriften alba som handlar om döden i olika kulturer, http://www.alba.nu/index3.html har man omformulerat frasen till "tänk på döden, döden tänker på dig". Vilket jag tycker känns lite skräckfilmsaktigt, som om det är en person som sitter någonstans och räknar ens dagar.

Längtan

Ett ganska romantiskt ord. Eller kanske har jag en romantisk förförståelse?
Längtan är väl också att inte leva i nuet, att blicka framåt mot det man vill nå.



Några tycker så här om längtan...

I tider, som nu i denna timme river en längtan i mitt bröst. - h. Ibsen
(en personlig favorit, den river inte så mycket i folks bröst nuförtiden)

men aldrig såg jag en större längtan i en blick. oscar wilde ( ja, vilken hetta)

Vad är längtan? En påminnelse om saker man ännu inte har upplevt...

It is impossible to abolish either with a law or an ax the desires of men
(ja den är omöjlig att värja sig mot)


Ja, storslagen passion. Man skulle kanske kunna säga att längtan efter hdk har rivit så i mitt bröst att jag var tvungen att komma tillbaka. Gött!