tisdag 28 oktober 2008
måndag 27 oktober 2008
inspiration
När jag tänker på fiktion, tänker jag på teater. Där använder man ju scenografin för att skapa rum och för att skapa en känsla av att man faktiskt befinner sig på 1500-talet. Det finns massor med trix man kan använda sig av för att lura publikens ögon, genom ljus, perpektiv, vinklar och vrår. Jag tänker mig att historien kanske är lite som en teaterscen, någon har huvudrollen och berättelsen är baserad på en sann händelse, men scenografin är kanske lite annorlunda än mot vad det var i verkligheten och likaså karaktärerna. Vad är sant och vad är fiktion? Här kommer några bilder som jag gillar av Joseph Cornell, han var intresserad av scenografi och teater, han byggde små skåp.


historia arkiv fiktion
Jag tänker nog gå vidare på mitt historiespår. Det där med att problemet med många miljonprogramethus var att det inte hade någon historia och hur lång tid det tar att skapa historia, och vad är det som räknas. På konshallen just nu visas en utställning som heter History acts på konsthallen, kan verkligen rekommendera ett besök. En konstnär, Peter Watkins, hade iscensatt franska revolutionen, med rekvisita, kläder, plats osv, allt var tidstypiskt förutom att ett tv-team gick omkring och intervjuade människor om det rådande läget. Det uppstår en nästan komisk kontrast, men också ett slags ifrågasättande om vem som skriver historien och vems historia det är. Oftast är det kanske inte de vanliga människorna som får sin röst hörd i historieskrivningen och kan man då säga att den är sann? I våras när vi var i New York såg vi en utställning på Internation center of photography som hette Archieve fever, vilken också tog upp liknande frågor. En konstnär hade intresserat sig för det faktum att det inte finns några svarta kvinnliga filmstjärnor i stil med marlene dietrich, hon ville väcka tankar kring detta och skapade en fiktiv svart filmstjärna, genom en rad bilder som upplevdes som väldigt autentiska.
Jag tycker att det är intressant att man kan ifrågasätta historien genom att skapa historier.
ska försöka skapa en fiktiv historia kring nya masthugget. Kanske en framtidshistoria. vet inte om jag ska använda film, skapa minnesmärken, eller använda fjällgatan som rekvisita i en teaterpjäs. well well,
Jag tycker att det är intressant att man kan ifrågasätta historien genom att skapa historier.
ska försöka skapa en fiktiv historia kring nya masthugget. Kanske en framtidshistoria. vet inte om jag ska använda film, skapa minnesmärken, eller använda fjällgatan som rekvisita i en teaterpjäs. well well,
I love betong
sen är ju betong ett göttigt material att använda sig av, det är liksom ruffigt och low-tech och det blir rejält något man kan ta på. Kanske ett bra alternativ till mer traditionella material, kanske får man prestationsångest av vitt papper och smala penslar. Kanske är gjutning ett bra sätt att visa att det finns olika alternativ, olika tillvägagångsätt, och något som man kanske skulle kunna börja ett läsår med. Visserligen kan ju gjutning blir hur komplicerat som helst, men det är mest själva materialkänslan som jag vill åt, att det blir något som tar plats, som man inte kan lägga i en teckningsmapp.
sen tänkte jag på musiken. Kanske skulle man kunna samarbeta med musikläraren på skolan, konst och musik, arkitektur, vad finns det, hur kan det låta, är det helt galet, vad ville de osv?
yes
sen tänkte jag på musiken. Kanske skulle man kunna samarbeta med musikläraren på skolan, konst och musik, arkitektur, vad finns det, hur kan det låta, är det helt galet, vad ville de osv?
yes
Vad har jag lärt mig nu då?
Kan man användas sig av det jag har gjort i skolan? Jag har tänkt en del på detta under den gångna veckan och till en början så kändes det hela ganska abstrakt, ska man gjuta små betongklumpar och ja ha, vad då liksom? Men det jag tycker att jag har lärt mig genom detta projekt är nog att allt man ser på innehåller olika lager och strukturer av ideal och identitet. Att man kan analysera byggnader precis som en bild eller en text. Vad säger ditt hus? Hur har det präglat mig? Måste hus se ut på ett visst sätt? Vilka bygger hus? Kan man anpassa husen efter de som ska bo där, mer än vad man gör idag? Är hus könsneutrala, dvs. innehar de en viss typ av norm,? Är det bra, dåligt? Berättar husen någonting, förknippas de med någon historia, positiv eller negativ? Är det viktigt att ett hus har en historia? Kan man påverka den?
Vilket får mig att tänka på mina föräldrar som bor i ett hus som är byggt på 60-talet, (visserligen i timmer och rött, men blyinfattade fönster) men om man jämför med resten av husen i byn så är det ju relativt nybyggt och innehar inte någon direkt historia. Min mor G, upplever att hennes föräldrahem som också ligger i byn som en plats som hon hellre skulle bo på, eftersom där har alla hennes släktingar bott i hundratals år och där är gården präglad av alla de sysslor som man utförde i jordbruket förr. Ja en liten parentes, men jag tycker att det är en bra illustration över att det där med historiskförankring har en viss poäng när det gäller att bosätta sig. Nu blir det ju kanske lite extremt, för det är ju inte alla som bott på samma ställe (som min släkt) och därav kan ha en sådan plats. Jag tänker på alla de människor som måste lämna sina hem pga krig och annat, där blir det ju oerhört viktigt att skapa en ny gemensam historia och samhörighet.
Vilket får mig att tänka på mina föräldrar som bor i ett hus som är byggt på 60-talet, (visserligen i timmer och rött, men blyinfattade fönster) men om man jämför med resten av husen i byn så är det ju relativt nybyggt och innehar inte någon direkt historia. Min mor G, upplever att hennes föräldrahem som också ligger i byn som en plats som hon hellre skulle bo på, eftersom där har alla hennes släktingar bott i hundratals år och där är gården präglad av alla de sysslor som man utförde i jordbruket förr. Ja en liten parentes, men jag tycker att det är en bra illustration över att det där med historiskförankring har en viss poäng när det gäller att bosätta sig. Nu blir det ju kanske lite extremt, för det är ju inte alla som bott på samma ställe (som min släkt) och därav kan ha en sådan plats. Jag tänker på alla de människor som måste lämna sina hem pga krig och annat, där blir det ju oerhört viktigt att skapa en ny gemensam historia och samhörighet.
onsdag 15 oktober 2008
tack och bock
hallå gött fölk.
Tack för fin utställning! Här kommer några fina bilder som jag precis hittade.

check out. littlepaperplanes måndag 13 oktober 2008
på era platser
Nu står grejerna i aulan. Ok hur känns det egentligen? Måste nog redogöra lite mer för´hur jag har tänkt kring själva formerna. Jo alla saker som sticker upp ur betongen, lite ståltråd, en stol, sugrör, papper, byggklossar, de har jag tänkt att ska symbolisera berättelser, eller de berättelser som en plats har, och att många av de hus som byggdes under miljonprogramet faktiskt blev helt historielösa, eftersom de ofta byggde på platser om varit helt obrukade tidigare. hur långt tid det kan ta att skapa en gemensam historia kring en plats. Jag tänker mig att de små sakerna som sticker upp nästan ska vara som groddar, att det kanske inte är förräns nu som dessa områden börjar få en gemensam historia, räknas som en del av det resterande samhället.
Men jag tänker mig också att dessa små utstickande grejer har lite med favelas att göra. Jag tror att man ofta låter balkar och armeringsjärn sticka upp på taken när man byggt något färdigt, så att man kan bygga vidare. Att det är något som pågår, en utveckling, en sång som inte slutar låta, den bara förändras. Det är därför som byggklossarna får vara med. Jag tycker att de symboliserar husens ljud, att de har en bestämd och form, men att man kan utveckla och förändra tillsammans med andra klossar. Jag tycker även att de handlar om historien om dessa områden som hela tiden byggs på. Sen tycker jag att det blir en skön kontrast mellan den allvarliga betongen och de barnsliga klossarna. Som om att klossarna retas med betongen och tvingar den att slappna av och bli lite kul den också!


Jag har även gjutigt några av betongklumparna i olika former som redan har en slags historia, en bortglömd sådan, dels i tändsticksaskar, tampongaskar, matlådor. Det är en annan variant av att sticka ståltrådar och andra saker i betongen som jag skrev om först. Att gjuta i något som redan har en historia tillför något till betongen, det blir inte bara betongfyrkant, det blir blod, eld och mat också. För att illustrera det där med historia och pågående ljud och att allt berättar något även fast det inte har några krusiduller, att det inte bara är ett statiskt plibbande det är passioner också. Inser nu att det kanske blir väldigt laddat med tampongaskar. Nu skulle jag nog hellre ha byggt ett helt hus med bara betongtampongaskar och inriktat mig mer på identitetsskapande i arkitekturen, eller byggt i betongtändsticksask. Det känns som om man är mitt i någonting.
att rita till musik
Känner att jag har någon slags hat-kärlek till det jag har gjort. Jag gillar själva tanken med att man skulle kunna översätta musik till arkitektur eller konst och viceversa, fast samtidigt så blir det lite konstlat tycker jag iallafall när man tar in det i skolans värld. Vem har egentligen inte varit tvungen att rita till musik i skolan,,klassiska symfonier,,,massa explosioner på papperet. Enligt den friakonstens tradition, eller modernismen, att man bara ska släppan fram sina innersta känslor och så blir det något bra, det blir fin konst? Det betyder ju inte att det är något fel med att rita till musik, det kan ju bara kännas lite abstrakt och ogenomtänkt. Blir inte mitt projekt precis så, en slags känslosam sörja? Jag hoppas inte det, eftersom jag har försökta att sätta det i ett sammanhang och ifrågasätta hela grejen med musik och arkitektur. Sen så ville jag även ge någon form av upprättelse till miljonprogramet genom att ge det musik. Och protestera mot den rådande normen (som jag har läst om under detta projekt) av arkitektur och musik, att denna sammanslagning enbart skulle gälla för viss typ av musik och viss typ av arkitektur. Att det måste finnas ett klimax. Under en handledning som var det någon som påpekade just detta med klimax som en form av ejakulations fixering, som om att denna musik och arkitektur har någon slags manlig macho stereotyp förebild. Att visa sig stark och mäktig.. Ja, kanske är det så, med tanke på arkitektur och komposition länge var ett mansdominerat område är det kanske inte helt konstigt om det finns sådana tendenser. Jag tycker att detta är oerhört intressant och skulle önska att jag kunde undersöka detta ännu lite mera. Läser lite om Katarina Bonneviers som skrivit boken "Behind straight curtains: towards a queer and feminist theory of architecture" Hon säger att "Jag menar att arkitektur skapar oss lika mycket som vi skapar arkitektur. Arkitektur skapar identitet och tillhörighet, konstruktioner som båda är beroende av genus och sexualitet". Det är klart att det är så, jag kan tänka mig att om jag hade fokuserat mer på själva planlösningen på fjällgatan så hade detta projekt sett annorlunda ut och det hade varit intressant att följa det spåret. Men jag har valt att se på husen och dess läten på ett könsneutralt sätt. En statiskt grund, ett cykliskt ljud, som fylls av andra, av de som kommer förbi, det som händer, den som har lust att vara med, något som pågår över tid, som byggs på, som skapar historia, ytterst subjektivt kanske, men det är så jag känner det.
några olika partitur.
sylvano Bussoti var en avant gardistisk kompositör, som försökte att skriva tid och gestalta ljud och tystnad, hans grafiska partitur ställdes ofta ut, bara för att de var så fina. Men det ser ju väldigt klassiskt ut. Är parituret bara en bild i sig eller skulle det kunna bli ytterligare en annan bild när själva musiken spelas, blir det till ett hus då? Hur skulle det se ut? Jag tycker att det är intressant att han försöker att skriva ner tiden. Det är lite det som jag har fastnat för när jag har tänkt på fjällgatan och dess historia, när får en ny plats tillåtelse att ha en historia, efter hur många år? Därför har jag låtit min musik präglas av tickande och ganska statiska ljud som ska illustrera tid och att hur området nu kanske fått en historia genom de som lever där.
Erik Satie, är en kompositör som jag gillar. Han ritade det här huset, "hotel de la suzonnieres" vilken man tydligen kan likna vid hans musik. När jag lyssnar tycker jag nog att de påminner om varandre, kanske eftersom musiken likt tavlan är ganska gles utan extra krusiduller men ändå väldigt ren och ordnad med väldigt speciell form, ungefär som hans musik.
När jag var sjuk försökte jag göra ett partitur av en del av fjällgatan. Jag ville få fram att de tydliga ramarna och pulsen, som jag tycker att jag ser i fönstren. Men sen att det bara är just ramar och att allt fylls av de som bor där. Att själva grundmusiken ständigt ljuder, men förändras beroende på vem som har solo.

Den här gillar jag bäst. (sara du fick vara med hoppas det är ok?) Läser i en tecknings bok att man " i vissa teckningar kan se och i sinnet höra släktskap mellan arkitektur och musik" (sarah simblet stora boken om teckning) Jag undrar om man kan se fjällgatan när man hör min musik och tvärtom? Jag kanske är för övertydlig eftersom jag både gjort ljud och gestaltat själva ljudet..det blir kanske lite kake på kake,,men nej.
När jag var sjuk försökte jag göra ett partitur av en del av fjällgatan. Jag ville få fram att de tydliga ramarna och pulsen, som jag tycker att jag ser i fönstren. Men sen att det bara är just ramar och att allt fylls av de som bor där. Att själva grundmusiken ständigt ljuder, men förändras beroende på vem som har solo.
Den här gillar jag bäst. (sara du fick vara med hoppas det är ok?) Läser i en tecknings bok att man " i vissa teckningar kan se och i sinnet höra släktskap mellan arkitektur och musik" (sarah simblet stora boken om teckning) Jag undrar om man kan se fjällgatan när man hör min musik och tvärtom? Jag kanske är för övertydlig eftersom jag både gjort ljud och gestaltat själva ljudet..det blir kanske lite kake på kake,,men nej.
måndag 6 oktober 2008
mitt område
gjorde mer betongklossar idag. Har även gjutit in mina hörlurar, de fungerar. Men de kommer inte att vara huvudpersonerna, det kommer nog att bli betongklossar i olika storlekar, och med olika berättelser. Återkommer med bilder sen.
För övrigt så har Mavis hittat till myspace, så att där kan man lyssna på de första två grejerna,,men nytt är på väg.
www.myspace.com/maritilis tror jag iallafall..
För övrigt så har Mavis hittat till myspace, så att där kan man lyssna på de första två grejerna,,men nytt är på väg.
www.myspace.com/maritilis tror jag iallafall..
hus och musik
Fjällgatan låter som en cykel tror jag, ett ganska monotomt hummande som går runt runt, men det är inte helt statiskt för hummandet utgör grunden, ackompanjerar olika solon, eftersom det fjällgatan och alla andra sådan byggnader är fyllda med så många människor, som bor och har bott och alla gör ju huset. Olika verser, ibland en duett, eller kanske en kör??
Har även tänkt på att det där med ambition kanske inte stämmer. Ju mer jag tänker på miljonprogrammet så tänker jag att det var en lösning. Eftersom sverige inte hade stött på detta problem tidigare, alltså hur gör vi med alla som kommer till städerna, hur löser vi bostadproblematiken snabbt. Jo man byggde snabbt och det känndes kanske bra först. Men man funderade kanske inte över hur människor vill bo och vad det är som gör att de trivs.
Läser en bok just nu, (Låt den rätte komma in,,har glömt vad författaren heter) visserligen om vampyrer, men den utspelar sig i Blackeberg i sthlm. Författaren inleder boken med att skriva om förväntan som fanns när man var på väg att flytta in i de nybyggda husen, men att det liksom kändes tomt sen ändå och det förklarar han med att "den här platsen har ingen historia" den är byggd mitt ute i ingenstans utan några berättelser och inget att samlas kring, att bygga kring. Därför måste man ju skapa sig sina egna historier börja om helt. Fjällgatan har ju tur på ett sätt, för där finns ju redan historien som man alltid kan luta sig mot. Undrar hur lång tid ett område måste finnas för att de ska räknas som om att de har sin egen historia, 10 år? vet ej.
Har även tänkt på att det där med ambition kanske inte stämmer. Ju mer jag tänker på miljonprogrammet så tänker jag att det var en lösning. Eftersom sverige inte hade stött på detta problem tidigare, alltså hur gör vi med alla som kommer till städerna, hur löser vi bostadproblematiken snabbt. Jo man byggde snabbt och det känndes kanske bra först. Men man funderade kanske inte över hur människor vill bo och vad det är som gör att de trivs.
Läser en bok just nu, (Låt den rätte komma in,,har glömt vad författaren heter) visserligen om vampyrer, men den utspelar sig i Blackeberg i sthlm. Författaren inleder boken med att skriva om förväntan som fanns när man var på väg att flytta in i de nybyggda husen, men att det liksom kändes tomt sen ändå och det förklarar han med att "den här platsen har ingen historia" den är byggd mitt ute i ingenstans utan några berättelser och inget att samlas kring, att bygga kring. Därför måste man ju skapa sig sina egna historier börja om helt. Fjällgatan har ju tur på ett sätt, för där finns ju redan historien som man alltid kan luta sig mot. Undrar hur lång tid ett område måste finnas för att de ska räknas som om att de har sin egen historia, 10 år? vet ej.
torsdag 2 oktober 2008
ha ha rolig grej!!
Nu hoppar jag lite tillbaka till det förra dalarelaterade projektet, kunde inte motstå denna lilla artikel som fanns på msn i morse. Tydligen så är det kris bland spelmännen och nu får det vara nog! Ha ha sura spelmän, det känns liksom så tvärtemot, var tog allt tjo och tjim vägen. Men det finns nog en bit som heter gråtlåten, så de tar nog den. Men det är ganska roligt när man tänker på hur mycketmakt spelmännen faktiskt har , de bär ju upp en hel identitet på sina axlar! Yes you go fiddle!
Dalarna, folkdräkter och dans kring midsommarstången medan solen sjunker i Siljan. Kombinera det med dragspelsmusik och fram träder något av en sinnebild av svensk sommar.
Men 1 600 spelmän hotar nu med strejk i midsommar nästa år om planerna på att lägga ner Folkmusikens hus i Rättvik fortskrider.
- Det blir tyst i Gropen i Leksand. De får köra med disko, säger ordföranden i Dalarnas spelmansförbund Lars Jobs till Dala-Demokraten.
Förbundets protestlista på internet har snabbt fyllts på med namn från spelmän runt om i Sverige och även från andra länder, uppger tidningen.
- De tror att vi ska vara glada och spela gratis som vanligt. Ofta gör vi också det. Men nu trampar de oss på tårna, säger Jobs.
Politiker i Siljanskommunerna anser däremot att alla femton Dalakommuner borde ta sitt ekonomiska ansvar för det nerläggningshotade folkmusikcentret.
- Det är inte rimligt att de andra kommunerna inte är med, säger kommunalrådet Bo Pettersson (c) i Leksand.
Dalarna, folkdräkter och dans kring midsommarstången medan solen sjunker i Siljan. Kombinera det med dragspelsmusik och fram träder något av en sinnebild av svensk sommar.
Men 1 600 spelmän hotar nu med strejk i midsommar nästa år om planerna på att lägga ner Folkmusikens hus i Rättvik fortskrider.
- Det blir tyst i Gropen i Leksand. De får köra med disko, säger ordföranden i Dalarnas spelmansförbund Lars Jobs till Dala-Demokraten.
Förbundets protestlista på internet har snabbt fyllts på med namn från spelmän runt om i Sverige och även från andra länder, uppger tidningen.
- De tror att vi ska vara glada och spela gratis som vanligt. Ofta gör vi också det. Men nu trampar de oss på tårna, säger Jobs.
Politiker i Siljanskommunerna anser däremot att alla femton Dalakommuner borde ta sitt ekonomiska ansvar för det nerläggningshotade folkmusikcentret.
- Det är inte rimligt att de andra kommunerna inte är med, säger kommunalrådet Bo Pettersson (c) i Leksand.
sur surkorv och religion
samtidigt kan man ju tycka vad som helst om hela den här tanken. Men jag blir lite obstinat när det verkar som om det bara är de häftiga byggnaderna som får låta. Hallå, tänk på alla korvkiosker och villor och busskurer och friggebodar, är de sämre!! Sen tycker jag nog också att om man skall prata om arkitektur och musik, borde man inte kunna prata om allt och musik?? Peter Nilsson, någon slags rymdforskare, skrev en bok om musik och matematik (tror den heter Ljuden från kosmos) och hur allt är uppbyggt enligt liknande mönster vilka kunde liknas vid mönstren som finns exempelvis i naturtonsskalan osv. Ja hör ni, det låter lite religiös på något vis. ja
music for airports
http://www.youtube.com/watch?v=-PypklfMnhw
Detta är ett projekt som Brian Eno jobbat med. Kanske inte riktigt så som fjällgatan kommer att låta, men ändå. Har varit väldigt sjuk, så det har stått lite stilla, sitter nu och ritar någon form av partitur. Det står mycket om uppbyggnad och stuktur när man läser om musik och arkitektur, att det har liknande beståndsdelar, och att riktigt bra arkitektur måste ha ett klimax som i klassisk musik, som guggenheim museet i New York. Men betyder det att all annan arkitektur som inte har något klimax är dålig arkitektur? På ett sätt så låter ju hela den här grejen med att "arkitektur är frusen musik" väldigt fint och tillåtande. Men egentligen så är det ju lite förutbestämt att det bör låta på ett speciellt sätt, läste i en artikel att man helst skulle översätta arkitektur med klassiskmusik eller jazz, gör inte detta att det blir ganska förväntat fint? Jag vet inte var jag vill komma med detta, men det tycks mig som om att även fast det låter väldigt intuitivt och fritt så är det en bestämd intuitivitet och frihet. I say no to this,,fjällgatan can sound just as she/he wants to!!! Har fjällgatan någon bestämd köntillhörighet?
Detta är ett projekt som Brian Eno jobbat med. Kanske inte riktigt så som fjällgatan kommer att låta, men ändå. Har varit väldigt sjuk, så det har stått lite stilla, sitter nu och ritar någon form av partitur. Det står mycket om uppbyggnad och stuktur när man läser om musik och arkitektur, att det har liknande beståndsdelar, och att riktigt bra arkitektur måste ha ett klimax som i klassisk musik, som guggenheim museet i New York. Men betyder det att all annan arkitektur som inte har något klimax är dålig arkitektur? På ett sätt så låter ju hela den här grejen med att "arkitektur är frusen musik" väldigt fint och tillåtande. Men egentligen så är det ju lite förutbestämt att det bör låta på ett speciellt sätt, läste i en artikel att man helst skulle översätta arkitektur med klassiskmusik eller jazz, gör inte detta att det blir ganska förväntat fint? Jag vet inte var jag vill komma med detta, men det tycks mig som om att även fast det låter väldigt intuitivt och fritt så är det en bestämd intuitivitet och frihet. I say no to this,,fjällgatan can sound just as she/he wants to!!! Har fjällgatan någon bestämd köntillhörighet?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)





