den duktiga flickan

det har gått tusen år sedan jag skrev...

MEN

Jag har tänkt en hel del på min ingång, det här med vad man kan åstadkomma med sitt liv, alla krav som finns, allt man borde göra, kunna, och känner att det jag längtar mest efter är balans. Jag vill ju lära mig saker och utvecklas, men jag vill också kunna slappna av och vara nöjd med det jag kan då och då. Inför varje lektion som jag har haft på min praktik så känns det som om jag har förberett mig 'til death, det är visserligen bra, men jag önskar bara att jag kunde vara lite mer cool med saker och lita på att jag faktiskt kan något. För jag är så trött på att vara så där "duktig", att alltid ha en massa saker på gång, veta det mesta, vara snäll, fixa, jobba när ingen annan kan och sen samtidigt hela tiden vara osäker på om det man gör är riktigt bra. Nu tänker ni kanske att jag är ute efter någon form av medlidande eller att jag är en slags galning, men mohaha haha så är inte fallet. Ha, låter jag bitter eller?? Gött

Jag träffade en tjej en gång som hade högsta betyg i alla skolämnen, men kände sig ändå aldrig nöjd och var väldigt självkritisk. Det tog oerhört lång tid för henne att bli klar med olika uppgifter därför att hon hela tiden ville göra sitt absolut bästa. Det är ju naturligtvis bra att man gör sitt bästa, men jag menar att inget behöver gå till överdrift, man ska ju ha roligt också.