hus och musik

Fjällgatan låter som en cykel tror jag, ett ganska monotomt hummande som går runt runt, men det är inte helt statiskt för hummandet utgör grunden, ackompanjerar olika solon, eftersom det fjällgatan och alla andra sådan byggnader är fyllda med så många människor, som bor och har bott och alla gör ju huset. Olika verser, ibland en duett, eller kanske en kör??

Har även tänkt på att det där med ambition kanske inte stämmer. Ju mer jag tänker på miljonprogrammet så tänker jag att det var en lösning. Eftersom sverige inte hade stött på detta problem tidigare, alltså hur gör vi med alla som kommer till städerna, hur löser vi bostadproblematiken snabbt. Jo man byggde snabbt och det känndes kanske bra först. Men man funderade kanske inte över hur människor vill bo och vad det är som gör att de trivs.


Läser en bok just nu, (Låt den rätte komma in,,har glömt vad författaren heter) visserligen om vampyrer, men den utspelar sig i Blackeberg i sthlm. Författaren inleder boken med att skriva om förväntan som fanns när man var på väg att flytta in i de nybyggda husen, men att det liksom kändes tomt sen ändå och det förklarar han med att "den här platsen har ingen historia" den är byggd mitt ute i ingenstans utan några berättelser och inget att samlas kring, att bygga kring. Därför måste man ju skapa sig sina egna historier börja om helt. Fjällgatan har ju tur på ett sätt, för där finns ju redan historien som man alltid kan luta sig mot. Undrar hur lång tid ett område måste finnas för att de ska räknas som om att de har sin egen historia, 10 år? vet ej.