på era platser

Nu står grejerna i aulan. Ok hur känns det egentligen? Måste nog redogöra lite mer för´hur jag har tänkt kring själva formerna. Jo alla saker som sticker upp ur betongen, lite ståltråd, en stol, sugrör, papper, byggklossar, de har jag tänkt att ska symbolisera berättelser, eller de berättelser som en plats har, och att många av de hus som byggdes under miljonprogramet faktiskt blev helt historielösa, eftersom de ofta byggde på platser om varit helt obrukade tidigare. hur långt tid det kan ta att skapa en gemensam historia kring en plats. Jag tänker mig att de små sakerna som sticker upp nästan ska vara som groddar, att det kanske inte är förräns nu som dessa områden börjar få en gemensam historia, räknas som en del av det resterande samhället.

Men jag tänker mig också att dessa små utstickande grejer har lite med favelas att göra. Jag tror att man ofta låter balkar och armeringsjärn sticka upp på taken när man byggt något färdigt, så att man kan bygga vidare. Att det är något som pågår, en utveckling, en sång som inte slutar låta, den bara förändras. Det är därför som byggklossarna får vara med. Jag tycker att de symboliserar husens ljud, att de har en bestämd och form, men att man kan utveckla och förändra tillsammans med andra klossar. Jag tycker även att de handlar om historien om dessa områden som hela tiden byggs på. Sen tycker jag att det blir en skön kontrast mellan den allvarliga betongen och de barnsliga klossarna. Som om att klossarna retas med betongen och tvingar den att slappna av och bli lite kul den också!

Jag har även gjutigt några av betongklumparna i olika former som redan har en slags historia, en bortglömd sådan, dels i tändsticksaskar, tampongaskar, matlådor. Det är en annan variant av att sticka ståltrådar och andra saker i betongen som jag skrev om först. Att gjuta i något som redan har en historia tillför något till betongen, det blir inte bara betongfyrkant, det blir blod, eld och mat också. För att illustrera det där med historia och pågående ljud och att allt berättar något även fast det inte har några krusiduller, att det inte bara är ett statiskt plibbande det är passioner också. Inser nu att det kanske blir väldigt laddat med tampongaskar. Nu skulle jag nog hellre ha byggt ett helt hus med bara betongtampongaskar och inriktat mig mer på identitetsskapande i arkitekturen, eller byggt i betongtändsticksask. Det känns som om man är mitt i någonting.