måndag 13 oktober 2008

några olika partitur.

sylvano Bussoti var en avant gardistisk kompositör, som försökte att skriva tid och gestalta ljud och tystnad, hans grafiska partitur ställdes ofta ut, bara för att de var så fina. Men det ser ju väldigt klassiskt ut. Är parituret bara en bild i sig eller skulle det kunna bli ytterligare en annan bild när själva musiken spelas, blir det till ett hus då? Hur skulle det se ut? Jag tycker att det är intressant att han försöker att skriva ner tiden. Det är lite det som jag har fastnat för när jag har tänkt på fjällgatan och dess historia, när får en ny plats tillåtelse att ha en historia, efter hur många år? Därför har jag låtit min musik präglas av tickande och ganska statiska ljud som ska illustrera tid och att hur området nu kanske fått en historia genom de som lever där.
Erik Satie, är en kompositör som jag gillar. Han ritade det här huset, "hotel de la suzonnieres" vilken man tydligen kan likna vid hans musik. När jag lyssnar tycker jag nog att de påminner om varandre, kanske eftersom musiken likt tavlan är ganska gles utan extra krusiduller men ändå väldigt ren och ordnad med väldigt speciell form, ungefär som hans musik.
När jag var sjuk försökte jag göra ett partitur av en del av fjällgatan. Jag ville få fram att de tydliga ramarna och pulsen, som jag tycker att jag ser i fönstren. Men sen att det bara är just ramar och att allt fylls av de som bor där. Att själva grundmusiken ständigt ljuder, men förändras beroende på vem som har solo.

Den här gillar jag bäst. (sara du fick vara med hoppas det är ok?) Läser i en tecknings bok att man " i vissa teckningar kan se och i sinnet höra släktskap mellan arkitektur och musik" (sarah simblet stora boken om teckning) Jag undrar om man kan se fjällgatan när man hör min musik och tvärtom? Jag kanske är för övertydlig eftersom jag både gjort ljud och gestaltat själva ljudet..det blir kanske lite kakekake,,men nej.





Inga kommentarer: