Jag tänker nog gå vidare på mitt historiespår. Det där med att problemet med många miljonprogramethus var att det inte hade någon historia och hur lång tid det tar att skapa historia, och vad är det som räknas. På konshallen just nu visas en utställning som heter History acts på konsthallen, kan verkligen rekommendera ett besök. En konstnär, Peter Watkins, hade iscensatt franska revolutionen, med rekvisita, kläder, plats osv, allt var tidstypiskt förutom att ett tv-team gick omkring och intervjuade människor om det rådande läget. Det uppstår en nästan komisk kontrast, men också ett slags ifrågasättande om vem som skriver historien och vems historia det är. Oftast är det kanske inte de vanliga människorna som får sin röst hörd i historieskrivningen och kan man då säga att den är sann? I våras när vi var i New York såg vi en utställning på Internation center of photography som hette Archieve fever, vilken också tog upp liknande frågor. En konstnär hade intresserat sig för det faktum att det inte finns några svarta kvinnliga filmstjärnor i stil med marlene dietrich, hon ville väcka tankar kring detta och skapade en fiktiv svart filmstjärna, genom en rad bilder som upplevdes som väldigt autentiska.
Jag tycker att det är intressant att man kan ifrågasätta historien genom att skapa historier.
ska försöka skapa en fiktiv historia kring nya masthugget. Kanske en framtidshistoria. vet inte om jag ska använda film, skapa minnesmärken, eller använda fjällgatan som rekvisita i en teaterpjäs. well well,
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar